Aftonbladet – 1 november 1861, sida 2

umständighet, som utan tvifvel är lika beecknande å hans sida som tillfredsställande ör 082. Den massa af broschyrer, hvilkas utgif-: nde i det nuvarande Frankrike synes ha iivit ett mod lika envist som krinolinens, ha hittills uteslutande behandlat ämnen tillörande den yttre politiken. Man har talat 1 påfvar och sultaner, om konungar och tioner, om Rhen och Weichseln; — om med ett ord, utom om Frånkrike, dess förhållanden och dess kejsare. Nu har omsider äfven börjat vidröra detta öma ämne i en ganska intressant flygit, kallad Le peuple francais ä V Empereur. ma broschyr, som märkvärdigt nog kom dagen efter sedan Monitören hade föresy olat årgärders vidtagande emot anonyma ;nfletter, är affattad i brefform, och uttai ett artigt språk åtskilliga allversamma vningar. Den begynner med att gifva kej: sen hvad honom tillkommer, och yttrar :z på följande sätt: Jag (franska folket) har gifvit er myc: st, och ni har äfven gifvit mig mycket. iu VM on en sak fattas — en sak, som för en tion är detsamma som solen är för jorca — friheten. Jag har samvetsfrihet, :yn icke undervisningsoch associationsr. het. Jag har näringsfrihet, mea får ej : up tillåtelse öppna en bokhandel, sätta :op ett boktryckeri eller en tidning. Kon.tutionen ger mig tankefrihet, men jag kan j bringa den i utöfvande. Jag kan i en ;ok offentliggöra mina åsigter, men med i öfver mitt hufvud hängande Damoklesärd, i skepnad af fängelse och böter. Jag a nedlägga mina tankar i en dram eller : komedi, men mötes af censorn i teaterörren. Jag får skrifva i tidningarne, men i sådant fall underkastad icke lagen, an verkställande makten. Jag är en val:an, men sedan jag väl fullgjort detta upprag, så her jag ingenting vidare att göra .ed statens angelägenheter. Jag har med tt ord all slags frihet, utom verklig frict, — politisk trihet, hvarförutan en allän anda icke kan finnas. Och sedan jag händt mig denna, har jag försjunkit i en sisk och moralisk dvala. Vi ha båda begått ett misstag, då vi den ) December 1851 uppoffrade friheten för rdningen. Vi ville döda anarkien, och ödade den allmänna andan. Täkemedlet värre än sjukdomen.? Efter att sålunda hafva framlagt besvän, söker man i den återstående delen af roschyren visa hurusom berörde dvala är ådligare för regeringen än för landet. 1814 .ch 1815 årens historia anföres såsom ett rof på huru försöket att i behofvets stund Ida en allmän anda misslyckades, emein denna dött ut till följd af den kejserga regimen. Derpå erinras kejsaren om :t hans son är ett barn. Och hvar skall väl denne finna stöd? olket kan väl vara troget, men det är ej ant att handla. Huru skall han bliistånd t motverka partimanövrer? Det är just u i tider af lugn, som folket borde stålittas och vinna styrka för en sådan kamp. :331 och 1848 årens händelser äro icke — åsom hofmän påstå — ett bevis emot, utan år denna sanning. Carl X och Ludvig Fi:p föllo, emedan de sökte rtt sätta, den årre enväldet, den sednare sin personliga styelse i majoritetens ställe. Om Carl X ha: e följt den konstitutionella styrelseläran i nlighet med 1814 års karta samt uppoffrat olignac, så skulle 1830 års revolution icke a egt rum. Jag afsatte honom derföre att :g, sökande en minister att hålla mig till, stället iann konungen. Om icke Ludvig ilip hade, ehuru med olika medel, efterärmat Carl X, om han, lekande med allvänna opinionen, icke hade bestuckit natioalrepresentationen i ändamål att få behålla iuizot och det system, i hvilket denne var jälen, så skulle ingen 1848 ärs revolution a inträffat. Jag afsatte honom derföre att en politik, jag behöfde, icke var konunens och lika litet ministerns. X : Konklusionen är denna: Fäst er icke vid aradoxerna hos dessa sofister, hvilka, miss örstående de lärdomar man hemtat af 1830 h 1848 årens plötsliga katastrofer, gerna ulle vilja uppoffra er dynastis permanenta ikerset för era ministrars öfvergående säerhet. -Gå djertt till målet på frihetens 2, som öppnats genom dekrefet af den 24 iovember. Tveka ej längre, jag besvär er ierom, och lyckligare än öpoleon I, hvilen under krigiska och oroliga tider afnödväng gaf oss tillägget till det första kejsarömels författning, gif nu mig, utan att vara vingad, i en tid af fred och ordning, ett tlägg till det andra kejsaredömets författning! Jag ha den äran att med sann tilgifvenet framhärda E. M:ts trognaste och hörimmaste tjenare Franska folket. Konungen har i dag hållit konselj. — Uppå gjord framställning af svenska tiakoniss-sällskapets förvaltningsutskott samt efter et Stockholms stads konsistorinm sig i ämnet