Aftonbladet – 1 november 1861, sida 2

Riche, var isynnerhet föremålet för sina bröders och sin systers omsorg och uppmärksam! et, hkasom för fostermodrens och fostersysterns. Han var på visst sätt den medelpunkt, dit alla småleenden, alla de milda och behagliga ord riktades, som hjertat appfunnit för dessa svaga och älskliga varelsör, hvilkas graf olyckligtvis så ofta ligser så nära deras vagga. Beträffande herigens andra barn, voro de långt ifrån att känna sig olyckliga genom den hastiga förändringen i sitt öde. Tvärtom, om himlen bevarat deras mor, skulle de ha funnit sig mycket nöjdare i denna anspråkslösa hydda än i den Upphöjda och lysande ställning, hvaruti de nyss förut lefvat. -Underledning rf den goda och ömma enkan Michelet njöto de en frihet, som de aldrig hittills känt. Den förskräcklige Lerreau var icke der ör att oupphörligt motsäga dem, gifva dem beständiga exempel af häftighet och tvinga dem till sådana saker, soin voro motbjudande för deras naturliga goda anlag. Ett leende, ett glädjeskri af deras lilla bror förorsakade dem mycket större nöje. än dessa bullrande fester, som så ofta gåfvos på slottet. Den enkla föda, som Ruka ullagade åt dem, smakade dem bättre är de utsökta rätter, hvarmed det hertiglige bordet var betäckt. De värderade mera der moderliga omsorg, som mor Michelet och hennes dotter bevisade dem, än den egen: nyttiga tjenstaktigheten hos de talri a tjenare, hvarmed de voro omgifna vid Carlot. Med ett ord — stillheten och lugnet, som rådde uti den enkla och ensliga boning, de le funnit sin tllfyke hade för dem mycke: större behag, än bullret, oron och rörligheen, som natt och dag rådde uti den fader tiga borgen. Detta stilla och lyckliga lif fortfor någo