alla klädda i röda lifrockar, ur staden vid ljud af trummor och trumpeter, och upp-: ställde sig i slagordning framför porten S:t Antoine på vägen till CHarenton. Visserlien hade denna trupp, i anseende. till olik-; eten i mundering, ej utseende af en verk-: lig arm, men det stora antalet gaf i san-: ning en fruktansvärd anblick. Den utvecklade sig på flera linier, som utsträckte sig så långt ögat kunde se, och som konungen, ridande på en ståtlig häst, inspekterade ifrån den ena ändan till den andra. Utan ått förråda hvad han tänkte, erfor han en hemlig glädje att se den verkan, som denna mönstring utöfvade på konung Juans sändebud, på hvilka han emellanåt kastade sneda och forskande blickar.? Men i ett ögonblick syntes Ludvig försänkt i djupa tankar, såsow om ett gammalt minne återvaknat i hans själ; ty man såg honom hastigt hålla in hästen och föra handen till pannan. etta var ett ögonblicks verk; ty genast tertog han sitt vanliga lugna utseende och satte hästen i falopp. Hvad som frapperat konungen var åsynen af mäster Escabeau, men isynnerhet al Jasmin, som med sin vapenrock och sin lysande -bardigan, oaktadt sin ungdom, hade ett verkligt martialiskt utseende. I det ögonblick konungen igenkände honom, kom han ihåg den belöning han föregående året lofvat honom vid slottet Amböise. Med tanka på denna heliga skuld, befallde han miren Coittier, vid sin hemkomst till palatset, att skicka till Hugo Michelet en rulle af hundra guldmynt och ett öppet bref, som berättigade honom att utbedja sig en ynnest af sin konung. Miren begaf sig genast till gatan S:t Michel, och han kunde icke nog berömma sin systerson, då denne bad honom sända dessa penningar till sin