Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 3

ögonblick, Jag har endast några få ögonblick a t lefva och ni, som ue oll inse hvad en mor bör lida vid tanken att lemna efter sig sina faderoch moderlösa barn utan beskydd på jorden. Faderoch moderlösa? Utan beskydd? O! nej, min nådiga fru, så långt har det icke kommitX, svar .de enkan, under det hon lagade sig i ordning att stilla det lilla barnets hunger. CTy, ser ni, den gode Guden dör icke och hans nåd hertigen lefver ännu. Ni skall återvinna helsan, min nådiga fru, och ni skall ännu njuta den lyckan attlefva hos edra barn, tro mig . Goda Michelet, afbröt bertiginnan, ni hyser förhoppning, men pi hoppas förgäfves: Jag bedrager mig icke öfver mitt ullstånd. Jag känner alltför väl mitt blod kallna, mitt hjerta brista och min syn försvagas allt mer och mer. Om ni önskar mig att dö i lugn, så lofva mig att vara eu mor för mina barn och framförallt för den lille i vaggan. Lofva mig detta och jag skall dö lugnare och mera undergifven.s Min nådiga iru4, svarade enkan, hvars ögon voro fulla af tårar, var försäkrad att edra barn skola vara mina och attjag skall älska dem mer än mig sjelf. Mjchelet, ni är en af Guds utvalda, mumlade hertiginnan med synbar rörelse. Så ni förstår att vedergälla ondt med godt. Ni har förlorat edra tvenne söner genom min makes förvållande, och nu förbarmar ni er öfver hans egna barn. I deita ögonblick lutade sig enkar hemlighetsfullt till: hertiginnansöra och hviskade 2 ej ig ord: . Nådiga fru, mina söner äro icke förlorade båda två. Min Hugo lefver och Gud vill, skola vi i behofvets stund hafva en mäktig beskyddare hos konungen, hvars