Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 3

skall erhålla namnet Riche-en-deuil (rik på sorg), och gifven inför den allsmäktige Guden eder döende moder detta löfte.t d De tre barnen nalkades genast vaggan och läggande sina händer på den lilla broderns hufvud, gjorde de detta löfte. Det var i sanning ett högtidligt uppträde, hvarmed blandade sig kanonernas dunder, som åter-ljudade i det underjordiska hvallvet. : När barnen fullgjort hertiginnans önskan, mumlade hon med sakta röst: ; Tack, mina älskade barn! nu kanjag dö med undergifveuhet.t Se Sedan, vändande sig till sin dotter, sade hon: ; CMargreta, gif din lilla bror litet sockervatten att suga på, ty det fattiga barnets skrik söndersliter mitt hjerta. i Under det att den unga dottern fullgjorde denna skyldighet, lät hertiginnan sitt hufvud falla tillbaka på örngottet, hvarvid hon sade för sig sjelf: 0 min Gud! Så öfvergifven jag är af hela verlden! Finnes ingen medlidsam själ på jorden, som kan komma denna lilla fattiga varelse till hjelp? I samma ögonblick öppnades dörren hastigt och enkan Michelet, pA af sin dotter, skyndar andtruten fram till hertiginnans säng. ; cÄntligen återfinner jag er, nådiga fru, utropade Hugos mor mel ett outsägligt uttryck af glädje. Det finns icke en vrå i slottet, der vi icke sökt er. Säg mig på hvad sätt jag kan vara er till tjenst. Skona mig icke, jag besvär er derom.4 Vid åsynen af enkan och vid ljudet af hennes röst hade en blixt aflycka och hopp upplyst hertiginnans ansigte. Goda MicheletX, sade hon, det är den gode Guden som skickar er till mig i detta