Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 2

— Umeåbladet berättar följande strandningsolyckor: Natten mot den 13 dennes strandade tvenne fartyg utanföre Nordmalingstrakten. Det ena af dessa fartyg var briggen Hilda, förd af kapten C. Äredenberg, hemma i Sundsvall, kommande med barlast från Köpenhamn och destinerad till Skellefte, hvilken kl. ungefär half 12 nämnde natt förliste på den s. k. Lars Nilshällan, liggande sydvest om fiskläget Snöan, och kort derefter helt och hållet slogs i spillror. Med undantag at styrmannen A. P. Fisch, som enast när fartyget stötte på grund, dervid det antrade åt sidan, kom under storbåten, som gick öfver bord, och kocken Edv. Eriksson, som samtidigt äfven försvann, räddades kaptenen och den öfriga af 8 man bestående besättningen, ehuru under största lifsfara, af lotsarne Johan Lydig, J. O. Tjernström och Jonas Öberg, i förening med sjökapten Z. Rönnblom den yngre och 5 man af hans besättning. Denna vackra, berömvärda och raska handling, som vi anse böra komma till en större allmänhets kännedom, har blifvit oss berättad sålunda: MNämnde dag vid middagstiden trodde sig mästerlotsen J. Lydig, som Henstajorde ombord å briggen Magnus, liggande vid Kylörn, förmärka ett fartyg i nödställd belägen: vid ofvannämnde hälla ; men kunde icke i anseende till den tjocka och disiga luften öfvertyga sig om rätta förhållandet förrän påföljande dag den 14 dennes, då han Kr Dagar sig till det nära intill berörde ställe elägna Kråkskäret, hvarest han träffade några fiskare, som förut under dagen gjort fåtänga försök att rädda besättningen, men i anseende till det hårda vädret nödgats afstå från sitt företag. Lydig lät emellertid icke afskräcka sig, utan afsände hastigt bud till kapten Rönnblom med underrättelse om förhållandet, medan han ar skyndade till Jernäs och jemte de två andra lotsame ofördröjligen begaf sig ut till det ställe, der vraket Åh och i hvars närhet de samtidigt mötte kapten R., jemte fem man af hans besättning, i en skeppsbåt. I anseende till det våldsamma vädret och de farliga bränningarne, vågade likväl ingen af båtarne närma sig vraket, hvarföre lotsarnes båt efter en kort öfverläggning medelst en tross fastgjordes i kapten a båt, som besättningen genom en flitig rodd höll uppe mot den höga sjön, medan lotsbåten alltmera sackade ner mot vraket, derifrån mån slutligen lyckades få en annan tross ombord i lotsbåten. I denna tross stack man då en lifräddningsboj, som kapten R. medfört, firade denne till vraket och lyckades derigenom rädda först kapten Bredenberg och derefter, man efter man, den öfriga besättningen, hvilken sedermera landsattes i Sörbyn och hos brukspatronen R. W. fö egnades all, för dess nödställda belägenhet, erforderlig omvårdnad. På detta sätt voro alla de qvarvarande skeppsbrutne — efter 42 timmars vistelse å det redlösa vraket — räddade undan en ögonskenlig död af dessa modiga och behjertäde män, som genom sin raska och med verklig lifsfara förenade handling — särdeles lotsen Lydigs — for sig förtjenta att af höga vederbörande ihägkommas med en lämplig belöning. Det andra fartyget, som samma natt förolyckades, var skonerten Freden, kapten H. Svanström, hemma i Gamla Karleby, men kommande från Wasa med last af beck och tjära till Köpenhamn. Efter fartygets afgång från aflastningsorten hade detsamma sprungit läck så svårt, att besättningen icke kunde hålla fartyget