Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 2

visade sig emot mäster . Escabeaus elev skulle denne sednare mycket. heldre vela återvända till sin mor och syster, och, on han icke fruktat sin morbrors onåd, skull han af konungen begärt tillstånd att få åter vända till Carlot. När han anländt till Pa ris blef han med öppna armar mottagen a den kunglige sockerbagaren, som ifrån dett: ögonblick visade honom all möjlig aktnint och uppmärksamhet. Men oaktadt all detta, längtade han mer och se att fi återse sin mor och syster. sin sid: skattade Jacques Coittier sig lycklig de: öfver att hans förutsägelse, som -keltj händelsevis och endast för att rädda sin sy: sterson ur Tristans händer, så förunderlig! blifvit uppfylld. Dessutom skulle genon denna händelse hans kredit blifva mera stärkt än någonsin hos den vidskeplige Ludvig XI. ; Omfattad med en nästan faderlig omsorg af sin husbonde, skulle Jasmin varit lycklig. om han icke så lång tid varit skild från Carlot; der han qvarlemnat de enda föremålen för sin kärlek och tillgifvenhet. Alla hans drömmar, alla hans tankar återförde honom dit. Han hade derföre nästan glömt den belöning, som konungen så högtidligt lofvat honom. Beständigt och uteslutande intagen af dessa tankar, fann han tiden framskrida med en ytterlig långsamhet och dagame af en omåttlig längd. Emellertid inträffade April månad 1474, så att ett år nu jemnt hade förflutit sedan han lemnade sin mor. Alltifrån månadensfbörjan hade man haft största svårighet att i Paris finna en skräddare eller sömmerska, som icke var öfverhopad med göromål både dag och nuit. Madame Escabeau hade med tillhjelp af två sömmerskor tappert gripit till verket