Aftonbladet – 31 oktober 1861, sida 2

Du har illa rättfärdigat dig4, sade fur sten till: honom. Emellertid vilja vi för denna gång antaga din ursäkt. Men, tilllade han med en sträng tön, ifrån detta ögonblick taga Vi denna gosse under vårt särskildta beskydd; och den, som hädanelter tillåter sig att vidröra honom med ett finger, skall få med oss att göra. Må detta vara sagdt åt hvar och en. Hvad dig beträffar, Olivier, skall du återföra honom frisk och sund der du tagit honom. Du skall försäkra honom om ett godt bemö tande af hans husbonde, niäster Escabeau, och ursäkta honom för hans långa uteblit vande, förorsakadt genom ditt förvållande. För öfrigt förbehålla vi oss att bevilja den, som räddat vårt lif, en mot hans förtjenst svarande belöning. Konungen lät slutligen framföra de tvenre brottsliga, som, genom att för tungt stödja sig i fönsternischen, hade förorsakat stenens nedfallande. Man hade funnit dem i det inre ar slottet och igenkänt dem på deras häftiga sinnesrörelse. Det var en ung pare och en hoffröken. De framkommo till konungen, bleka och darrande, och försärrade sin oskuld. Ludvig XI häde det gemensamt med lejonet, att han endast tyckte om den stera jgten och ädelt vildbråd samt föraktede det ringare. Derföre erhöllo också de:ra båda unga personer hans förlåtelse, m:d vilkor att, efter en noggrann undersökning, beviset på deras oskuld ådagalades. Der: a undersökning företogs genast och derus oskuld blef fullkomligt bevisad. Under det den listige Olivier återföre Hugo till Paris bemödade han sig på : It sätt att komma honom att glömma de vå dsamheter, för hvilka han varit föremål. Hu:u förekommande än, kastellanen ; på ,Loches