Och föll snart i en djup sömn, Han kunde ej säga huru länge han sofvit, ty af ingen: ting kunde-haän sluta till tiden när hancvåk: nade. Men salen var mycket mörkare än Här han blef införd i densamma, och han gissade af den ljusstråle, som inträngde genom ett slags skottglugg, att det var ett återsken af dagens sista stråle. Ettså tjockt mörker omgaf redan hans läger, atthanunder famlande med möda kunde återfinnö öfverlelvorna af brödet och vattnet. Sedan han stillat den plågande. hungern och dörsten, lade han sig åter på halmbädden. Då han åter höll på att insomna, trodde han sig oförmodadt höra från ett hörn i salen flera. emärtfulla suckar, hvarefter följde ett samtal med låg röst emellan tvenne osynliga personer. Under andra omständigheter skulle dessa hviskningar kanske väckt håns nyfikenhet, men i den belägenhet han vår, sysselsatte hän sig för mycket med sin egen olycka för att oroa sig öfver andras; hvarföre han också, utan att lemna någon Vidare uppmärksamhet åt de hemlighetsfulla rösterna, öfverlemnade sig åt sömnen, Den Tasa Och förskräckelse han följande dagen vid sitt uppvaknande erfor blefvo så nivcket större, då han vid det genomskottvlupgen inträngande dagsljuset upptäckte i aflägenaste hörnen af salen tvenne ofantvu vf ekplenkör sanimänsatta och medjernplåtar beslegna burar, som voro ställda på rullar eller små bjul. Hyardera af dessa burar inneslöt en fånge. Båda innehade! höga värdigheter i kyrkans tjenst. En af dem hade för kört tid sedan varit räknad bland Ludvig XI:s förtrogne. Anklagade: för ögförräderi eller att hafva varit.i, hemligt örstånd med hertigen af Bourgogne, hade båda sedan tre år tillbaka Varit inneslutna i dessa fängelser af eget slag, så värdigå