ches. Det var mot slutet af Juli månad, eller fyra månader sedan han lemnade Carlot, som--han -med fara för sitt lif och : med himlens bistånd lyckades att fly. Ögonblicket kunde ej bätire väljas. Man var ihöbsommaren, så att flyktingen om dagen kunde finna en fristad i skogen under trädens grenar samt under denfriska och milda natten fortsätta Och påskynda sin vandring, då han äfven hade tillgång på frukter för att stilla sin hunger. Emellertid vandrade han dit slumpen-förde honom, med försigtighet undvikande städer-och byar, : stannade när han hörde aflägsna hofslag, såsom om han fruktade att öfverallt träffa någon af den fruktansvärde Tristarns handtlangare. Ennatt hade ham på detta sätt hunHit till grannskapet af staden Ålengon. Som morgonen började gry, dolde han sig bland grenarne i en stor ek. Khappt hade han kommit in i denna gtönskande tillflyktsort-förr-än han vid foten af trädet blef varse tvenne landtmän, söm samtalade om någon stor händelse. Frågan var om ingenting mindre än könungåns ankomst till den -gamla staden Alencon. Denna underrättelse uppfylde Jasmins själ med glädje, och han trödde sig deruti se enförsynens skickelse. Ty han hoppades att hos konungen träffa sin morbror Coittier, hvars beskydd ben nu mer än nåoOnsinbehöfde; Dessutom kunde han; ivirig händelse, åberopa sin egenskap såsom konungens skyddsengel, och kanske till och med begära Ttättvisa för de våldsamheter, som exbarberaren hade utöfvat mot honom. 1 sin -barnsliga enfald sade han för sig ön konungen låter de stora herrarne känna hela tyngdenrat sin maktyvisar han sig .så .mycketanådigare och mildare. mot borgare och bönder, Derföre skall han höra