Franska väderleksspådomar efter stjernornas : skimmer. Af Liandier, de Portal och Poöy. (Cosmos. 1861; Sept.) Det har länge varit en sägen ibland sjömän och jägare, att när stjernorna tindra lifligare än vanligt, är en storm med eHer utan nederbörd i antågande; men något vetenskapligt afseende har icke kunnat fästas derpå, så länge man saknade mera bestämda uppgifter om skimrets beskaffenhet. Nu åter, sedan man kommit att granska tindringen genom särskildt-dertill inrättade tuber, har man verkligen trott sig finna ett visst sammanhang emellan henne och väderleken, härrörande, efter hvad man förmodar, från den olika ljusbrytning, som skimret måste vidkännas vid genomgåendet af mer och mindre täta eller mer och mindre dunstfylda luftströmmar i den högre och för öfrigt skenbart rena atmosferen. I franska vetenskapsakademien anmäldes för någon tid sedan att en PE vid Louvren, M. Liandier, har anställt observationer i flera år öfver stjernskimret, med tillhjelp af tuber, och kommit till. den slutföljden, att vissa bland de väderleksförändringar, som röja sig på barome-tern ech anemometern, antydas på förhand af detta skimmer, stundom ända till 48 timmar in-. han de verka på de meteorologiska instrumenterna. Denna anmälan har framkallat öfverensstämmande uppgifter af ett rr andra naturforskare: baron de Portal och M. Poöy. Den förre har gjort sina iakttagelser dels ombord på höjden af Arcachon (i Bretagne), dels i land, vid Bordeaux och kring slottet Breillon, i departementet. Gironde; den sednares anstäldes för några år sedan i Havana och upprepades nyligen i Parisi sällskap med Liandier sjelf. De härtill använda tuberna hafva, närobservationerna skett i land; varit försedda med stativer, men för öfrigt ej egtannan olikhet med andra, än att de blifvit ovanligt långt utdragna, så att de fått en öfverdrifven fokaldistans. Genom denna olikhet har åsyftats att fixstjernorna som annars vid beskådande med tuber icke tindra, utan visa sig blott såsom klara punkter, saknande mätbar diameter — måtte tå både skimmer och skenbara dia-metrar. Skådade vid en ovanlig -fokaldistans,; tyckas de nemligen vidga sig till små -stjerntöcken om 415 till 20 millimeters (5 till 7 liniers) tvärmått och skimra oupphörligt, eller snarast likna glödande och smält metall, som spritsar ellerkökar. Då man härtill valt stjernor som å högt öfver horisonten, såsom Arcturus, Ån römeta Mm. fl., och lysa klart, såsom: Aldebaran, så har man trott skimret i tuben icke blott vara en genom den öfverdrifna fokaldistansen åstadkommen synvilla, utan. en verkan af den ofvannämnda ljusbrytningen i den högre atmosferens luftströmmar; och när skimret inom den lilla rundeln stundom liknat vågor, svaltande i bestämda riktningar, och ej sällan utmärkande sig genom svarta punkter som lat öfver den skimrande Tundeln, har man funnnit övanligare ig i barometertrycket inträffa några timmar eller sednast ett par dygn efteråt, och att vågornas och punkternas riktning öfverensstämt med de sedan uppkomna vindarnes. Då dylika iakttagelser äro så lätt upprepade, sedan sättet att anställa dem nu blifvit allmänt bekant; synes-det kunna dröja länge innan detas värde eller obrukbarhet för meteorologien blir närmare undersökt. Fotogrefler af himlakropparne. (Cosmes. 1861, September 27). I de många berättelserna om förlidet års stora solförmörkelse omnämdes äfven som oftast de utmärkta fotografiska efterbildningar. som den