Aftonbladet – 30 oktober 1861, sida 2

inträdde messire Olivier i skymningen uti EE butik, hvarest madam Syilla och Jasmin befunno sig på sin post. Sedan han gjort sitt val utaf läckerheter och försedd med en liten tallrik pastejer intagit sin vanliga plats i alkoven, anlände Ludvig XI plötsligen, åtföljd af en främmande riddare, som tycktes vara en ansedd person. Ljudet af konungens röst träffade som ett åskslag frossaren Oliviers öron; i samma ögonblick han fattade sin knappt vidrörda tallrik och ville smyga sig ut genom dörren som ledde till korridoren. Men till sin stora förtviflan fann han den stängd. Då han nu ej hade annat parti att taga, smög han sig, drypande af svett, med sitt förråd under duken som betäckte bordet. Hvilket skäl hade konungens gunstling för att så mycket frukta att se sig öfverraskad af sin herre i närvaro af några oskyldiga pastejer? Var det så mycket att blifva upprörd öfver? Dessa frågor skulle messire Olivier ensam kunnat besvara. Men man märker temligen ofta att personer, som icke rukta att i verldens ögon begå de största brott och de mest skriande orättvisor, visa en oförklarlig blygsel då man ser dem sysselsatta med de mest oskyldiga saker. Sedan Ludvig XI hade ställt till madame Sibylla några artiga ord med anledning af let mästerstlycke, som mäster Escabeau hade rambragt några dagar förut, beställde han le läckerheter, som han ville bj: da sin följeslagare, och inträdde med honom i alkoven, som han fann tom. Då konungen icke hade frågat henne lerom, hade! pastejbagerskan icke underrätat honom att en person redan befann sig i alkoven. Derföre lyssnade hon också efter, för att höra med hvilken ton Olivier skulle helsa de båda nykomna och huru han skulle