Aftonbladet – 30 oktober 1861, sida 2

öra sina ursäkter. Men hon fann sig beragen i sin väntan, och hon misstänkte att han tagit till flykten. I ändamål att fullkomligt upplysa sig om saken, tillsade hon pastejbagarelärlingen att bära in till konunmn den lilla sockerpyramiden hans majestät ade utvalt. Inkommen i alkoven blef Jåsmin icke litet förvånad att endast finna två. personer i stället för tre, som han väntade se der placerade vid bordet. Som han sjelf hade, på sin husmoders befallning, tillreglat alkovdörren utanför åt korridoren, gis8sade han att messire Olivier hade krupit under bördet. Derföre, när han såtte tallriken framför konungen, kastade han ett granRO och illparigt öga på kanten-af borduken. Ludvig XI var af naturen alltför misstänksam och alltför van att observera den minsta åtbörd, det minsta tecken eller minsta rörelse hos de personer, som omgäfvo honom, att Jasmins ansigtsspel skulle undgållt hans uppmärksamhet. Han fattade derföre med ena handen den på bordet stående ljusstaken och upplyfte med den andra ett hörn af bordduken, under hvilken han märkte en svart massa, som hade skapnaden af en men: niska, och som begynte darra af fruktan, då den i hast såg sig öfverströmmåd af ljusskenet. I första ögonblicket erfor konungen sjelf en känsla af förskräckelse, då han fick se en menniska dold på detta ställe; men det dröjde ej länge innan denna känsla öfvergick till ett högljudt skratt. Denna. svarta massa var i sjelfya verket ingenting annat än den glupske messire Olivier, som, med åtbörder af en på bar gerning gripen skolgosse, mot sin herre upplyftade sina begge händer, ännu fulla af pastejer ochkbakelser, under detzhan, stam