Aftonbladet – 29 oktober 1861, sida 2

slutledning. Och likasom det väl icke finnes i verlden någon förnuftig suverän, som vågar högt och utan omsvep påstå, att han regerar i strid med folkets vilja, så lärer väl ej heller någon menniska, som tror på Gud,. inbilla sig, att den Högstes nåd icke är af nöden för att uppehålla konungarne på deras troner, eller att Hans vilja ej förmår kasta dem i stoftet. Hvad som i fråga om en konung är af vigt att bestämdt veta, det är icke huruvida hans makt är af gudomligt ller menskligt ursprung, utan hvilka gränsor af landets allmänna lagar äro satta för berörde makt. Drottning Victoria och kej sar Alexander II härstamma båda från för fäder, uppstigna på tronen i samma århun drade och ungefär på samma sätt. Michael Romanow emottog kronan 1613 afständern: i Moskwa, likasom Wilhelm 1II 1688 emoi tog densamma af Londons parlament. Oc! hvilket omätligt svalg förefinnes emellertic ieke i våra dagar emellan det ryska 1zar väldet och det engelska konungadömet! Men om vi å ena sidan alltid med leds nad sett partierna på flera sätt öfverdrifv: vigten och värdet af orden ?med Guds nåde och föreställa sig, att den högsta qvalifika tionen hos en suverän består uti att ick: vara hvad man kallar ?legitim?, så kunn: vi å andra sidan icke med nöje se den be synnerliga ifver, med hvilken konungen a Preussen begagnat detta uttryck och förkla. rat detsamma i den mest trånga bemärkelse. sålunda gifvande en oväntad näring åt få viska tvister. Monarkien är ett slags my ster um, som ej vinner på att diskuteras pi alltför nära håll, och likväl har nu konun gen af Preussen oförsigtigt uppkallat de dis kussioner, som man redan från alla håll få höra. Och hvilken dynasti är det väl, son sålunda likasom inbjuder folken att lyft: på täckelset af dess ursprung? Det är e dynasti, hvilken i dess egenskap af kungli; knappt räknar hundratemtio års tillvaro. V neka icke, att den gudomliga nåden här vari: verkande. Men om likväl det mäktiga Luxemburgska huset icke hade år 1415 törsålt der torftigaste af sina besittningar till en liter burggrefve af Närnberg vid namn Fredrik: om Albert af Brandenburg, stormästare fö en andlig orden; icke hade år 1526 fått dei infallet att bryta sina löften och ta sig hustru; om westfaliska freden icke hade rikta! och förstorat Fredrik Wiltelm, den store kurfursten; om icke den förlägenhet, som kejsar Leopold försattes uti till följd af de spanska -successionskriget, tvungit honom at! göra hertigdömet Preussen till ett konungarike; om Fredrik Wilhelm icke hade vari en så god korporal; om Fredrik II icke hade tillgripit Schlesien på den enda grund alt det var godt att ha; om framför all: icke preussiska tolket hade haft en fast vilja alt bli en nation och, då det af intet ska pade sig sjelf, på samma gång skapat, utvecklat, befästat makten hos den dynasti, i hvilken den likasom förkroppsligat sig sjelf — så skulle måhända den gudomliga nåden ha verkat mindre hastigt och mindre verksamt. Wilhelm I är således konung med Guds nåde. Må så vara! Men Kan är det äfven något litet genom hängifvenhet hos tio generationer af tappra soldater. Detta kan icke den kungliga harangen i Königsberg komma någon menniska att glömma; och i den upprörda tid, hvari vi lefva, ligger det ej i den preussiska dynastiens fördel att Preussen glömmer det.?