Aftonbladet – 28 oktober 1861, sida 3

vil tillsluten på grund:af? der: förefallna allvarsamma oordningar. Konung Viotor Emaauel reser till Neäpel för att derstädes qvarstanna en längre tid. (P. T.) i å BLANDADE ÄMNEN. En frimurare mördare. För någon tid sedan afseglade ett nordamerikanskt fartyg Lam;mergiert från London, men blef fördt tillbaka till följd deraf att ett mord föröfvades medan fartyget ännu befann sig på britiskt farvatten. Kaptenen, en hård och tyrannisk man, misshandlade sin stewart Hawkins, en mulatt. När kaptenen en dag slagit honom, yttrade Hawkins å ett temligen otvetydigt sätt till flera bland esättningen, att någonting våldsamt skulle hända ombord, tillföljd hvaraf-fartyget skulle bli fördt tillbaka till Eondon. Han bad timmermannen låna sig en yxa; under föregifvande att med den öppna en låda. Han erhöll yxan och frågade derefter timmermannen om han var frimurare samt.gaf honom tecknet, hvi!ket denne tyckes ha besvarat. Hawkins fordrade då broderlig hjelp och bistånd afhonom, hvilket denne äfven lofvade, fom han uppförde: sig som broder. Hawkins antydde, att han var utsatt för en behandling, som en man ej kunde tåla, och tillade, att ifgen ombord visste hvad han bar inom sig Timmermannen svarade ingenting Järpå, Morgonen derpå fann man kaptenen mf rossadt hufvud. Besättningen visste straxt hvem som gjert det och fängslade Hawkins utan någor förhör, samt styrde kärs på London. Hawins talade åter med timmermannen och sade, att han var mycket bedröfvad öfver att han icke före kaptenens död gjort sig underrättad om, huruvida kaptenen var bestämd motöster eller ä hvarmed han menade om kaptenen var en broder eller ämnat blifva det. Detta tyckes vara det enda som oroar Hawkins; sjelfva mordet anser han såsom en rättmätig gerning, under förutsättning likväl att han mördat en vanlig menniska och icke en frimurare eller en person som-ämnat blifva det... Efter några förberedande. förhör i London har han blifvit utlemnad till de nordamerikanska fristaterna. — På Thöåtro lmperiale du olrque 1 Paris, hvilken rymmer personer, har hvarje afton sedan den 27 Juli för fulla hus gifvits det storartade Napoleonska militärskådespelet Pekings intagande. -Sjelfva stycket har icke något synnerligt värde, men det gifver tillfälle att visa en utomordeätlig pkt i dekorationer och kostymer. Så får män 1 den ena akten en framställning af ett kinesiskt fästes intagande och ser på scenen öfver 20 hästar, utom en ofantlig mängd soldater, både europeiska och kinesiska, och skott affyras i hundratal, En annan akt framställer den kinesiska kejsarens sommarpalats, och akten slutar med att palatset går-upp i lågor. I-en tredje akt föreställes en opiird ares dröm, det vackrasteaf alltsammans. Sedan opiirökaren har insomnat, höjer sig fonden; i början är allt insvept i dimma, den försvinner, och man ser nu en vacker, spegelklar sjö med praktfulla blomjättelika neckrosor öppna sig, och ur dem h mor; jätte framkomma unga flickor, hvilka långsamt sväfva öfver vattnet, och bland dem ser opiirökaren sin brud, som han har förlorat, och hon hviskar till honom: Jag älskar dig! Jag väntar på dig! För öfrigt framställer stycket de allierades tåg i Kina med en noggrännhet, som är rätt intressant, då man betänker, att en så kort tid förflutit efter händelsen. Att qvickheterna i stycket isynnerhet äro riktade mot kineserna, faller af sig sjelft, och många af dem äro mycket roliga. Vid europeernas första sammankomst med kineserna faller talet bland annat på religionen i Kina, och en af kineserna upplyser då, att i Kanton finnas 7 religioner, bland hvilka man väljer efter behag. Han tillägger, att hans fader dyrkade Buddha. — Hvad vill det säga?4 frågar den franske soldaten. — Min fader höll si vill Buddhinismen, svarar kKinesen, — Ah Buddhinismen! han tillbad le boudin!4 ropar soldaten. (Ordet boudin betyder som bekant ylodkorf). En annan kines berättar, att han yrkar le dicu Fö: — Hvad är det? — Pareu! utbrister en, Xle dieu Fö ceest un faux ljeu4, — En tredje kines tror på själavandrinsen. Jag har familj bland djuren; jag hade en tor, tjock onkel-och en liten, mager nevö; min ille nevö har blifvit förvandlad till en markatta ;ch min store onkel till en flodhäst. Jag kan vresenteracdig för min onkel och min nevö hvilet, ögonblick som helst. Afven engelsmännen och England få sina slänsar hela stycket igenom. En af hufvudpersoerna är Times korrespondent; han rådbråkar rTanskan på det förskräckligaste, och man får vupphörligt höra, att England står tillbaka för Frankrike. I England herrskar förstfödslorätten, England kan men köpa officerspatenter 0. 8. 7., och hanssöker blott sin tillflykti orden: Ja! nen för resten är England det förnämsta land verlden Hans e; undergång framställes om en följdsaf enge ska: regeringens dåliga moiver för kriget: Medan fransmännen ieke föra riget afanman orsak än föratt skaffa kristenlomen utbredning, stfida engelsmännen för att 3 rättighet att införa öpiuni: Den kinesiske bpiirökaren i stycket kan förskaffa korrespondenen friheten; men hänt somnar in; innan han hinrer använda sitt inflytande, och då han icke iter kan blifva väckt, föreg korrespondenten till öden Dennes sista ord äro derföre: Opium! fa; det ären förskräcklig handel! Det är måhända ett himlens straff, som störtar mig, Engands Sör; 1 dödens armar till följd af opiihahleln. Det är ni: mina landsmän, som döda mig! Dock — det ärendast enskildas fel; ty för resten äger jag äfmu, oc jag skall säga det till min en iEmgländ är det förnämsta land iverlen!4 a 3 i . Slutet af stycket föreställer Pekings intagande; man ser der en ofantlig massa soldater, och midt på scenen hålla den franske och den engelske generalen till häst, omgifne af sitt följe, Nikalees till häst. Den franske generalen håller ett tal till soldaterna, och ridån faller under ropet: sVive la France! Vive TEmperear! — Englands kongl. krona blef förfärdigad år 1838 af Rundell Bridge utaf juveler, till en del tagna-ursgamla-kromor,: Hon består af diamanter, perlor, rubiner, safirer och smaragder, infattade i guld och silfver. Inuti finnes en betäckning. af-rödt-sammet med hermelinbård-teh fodrad med hvitt siden. Den lägre delen af ringen, -ofvanom Nermelinbården, består af ett band-om-129-perlor och den öfra delen åter har ett band om 112 perlor, mellan hvilka sitter framtill på kronan en stor safir, som inköpts af konung Georg IV. Baktill finnes äfvenledes en safir, men mindre, och 6 andra safirer (3 på hvar sida) , mellan hvilka 8 smaragder äro infattade... Öfver och under de 7 safirerna äro-14 diamanter och rundtomkring de 8 smaragderna 128 diamanter. Mellan smaragderna och safiterna äro 16 klöfverbladsprydnader, innehållande 160 diamanter. Ofvånom ringen sitta 8 safirer, blandade med 8 diamanter, mellan hvilka finnas 8 festoner, bestående af 148 diamanfer. Framtill på kronan och i midten af; ett malteserkors at diamanter sitter den bekanta rubinen, som säges hafva gifvits till Edward, prins