Aftonbladet – 26 oktober 1861, sida 3

(PE SOLCT, SOT BdKHUG alpCIC, tat LU albetsförtjenst. LITTERATUR -TIDNING. Innehåll: Gustaf II Adolfs skrifter. — Cornelius, Feligionens historia. — Böcker för folket, utgifna af Axe Hellsten.. — Anrep, Svenska adelns Ättartaflor. Lit raturoch konstnotiser. Konung Gustaf II Adolfs Skrifter. Stockholm P. A. Norstedt Söner 1861. Då vi först taga i hand den af hr Styffi utgifna digra volym som innehåller Gusta: II Adolfs skrifter, förvånas vi öfver att der af en sådan massa af regeringsoch kr bestyr ständigt öfverhopade konungen kunnat medhinna att utveckla en så betydand: författareverksamhet. Denna förvåning minskas väl något då vi finna att en betydhg de! utgöres af bref skrifna under fälttågen till en mängd personer hemma och utomlands; men tillräckligt återstår dock för att visa att samma hand som så väl förde svärdet och fältherrestafven äfven förstod att på ett för sin tid utmärkt sätt föra pennan i eti slag af skriftställeri, som fordrar en mera utarbetad form. Till denna del af konungens skrifter hör först och) främst den ty värr, blott i fragment befintliga historia öfver hans egen regering, som han, i likhet med andra stora härförare, ämnat skrifva. Vi hafva dera! endast inledningen och icke en gång den fullständig: Den sträcker sig endast till Arboga herredag under Sigismunds regering. Men den upphöjda, fosterländska anda som genomgår den och det för sin tid ovanligt rena och kärnfulla språk hvarpå den är skrifven låter oss ana hvad vi skulle haft, om den store konungen, öfverlefvande Litzen och kriget, fått skrifva sin historia färdig. Den omfångsrikaste af de här meddelade skrifterna är den af konungen utarbetade krigsfolksordning jemte ett fragment om krigsmäns pligter, i hvilken han, efter ati ha kastat en blick tillbaka på den gamla landskapsförfattningen och folkhären, ger de noggrannaste föreskrifter huru vid utskrifning skulle förhållas, och der man på hvar rad skönjer hans månhet ej mindre om det skattdragande folkets än armeens och den enskilta soldatens bästa. Bland det intressantaste volymen innehåller äro konungens tal, hållna til släaderna vid början och slutet af riksdagarne. De äro oftast längre redogörelser för rikets ställning och. förhållande till främmande makter. Så innebåller t. ex. ett tal till Finlands ständer vid öppnandet af mötet i Helsingfors i Januari 1616 en framställning af orsakerna till kriget med Ryssland och ställningen till Polen och konung Sigismund. Hvilken omsorg konungen nedlade på författandet af dessa tal ser man äfven af de utkasttill sådana, af hvilka flera åtföja samlingen. Den tredje afdelningen — de båda första omfatta de ofvannämnda afhandlingarne och talen — utgöres af diverse skrifter som al utgifvaren intagits under den gemensamma rubriken Offentliga Handlingar?; --Man finner häribland: Utkast till krigsartiklar: an fallsplan för en tillämnad stormning på Riga; förslag till ett förbund mellan Sverge och Nederländerna för understödjande af de protestantiska staterna i Tyskland, ekrifvet på latin och troligen uppsatt hösten 1624: insträktioner till riksmarsken och propositioner till ständerna; frågopunkter till räftfärdigande af Sverges deltagande i det tycka kriget; armärkningar vid de adeliga privilegierna m. m. Af de sistnämnda vilja vi återgifva en, såsom karakteristisk för den store konungens uppfattning af adelns ställning inom samhället. Vid den punkten i de adliga privilegierna der det heter: Ingen adelsman må bestrickjas, fengslas heller inmanas utan njuta legde till och ifrå tings; therföre kan på honom ingen hämd vara hvar han bryter — gör konungenk följande rocka Sådant styrcker öfwermod och orätt, hwilcket then principalaste sak är som mig bör efter konungslig ed afstyra: skulle nu Jag beswärja thenna punct, som förtäger lagen sin autoritet, så måste ju theraf följa, thet Jag lofwar först mig wille orätt nedertryckja och sedan åter ingen adelsman för sin brott straffa, hwilket wore tu contraria och sig wille illa skicka, och wara mig beswärliget sådant jurament att gjöra, är fördenskuld förandring af nöden, hwar nu then tillåtes i thenna punckt; kan det. wäl ske uti flera. Brefven, som utgöra den fjerde afdelninen, äro skrifna på svenska, latin eller tyska. et sista språket begagnas till. modren, phalzgrefven Johan OCasimir och åtskilliga tyska furstar, de båda första i brefven till xel Oxenstjerna, af hvilka samlingen innehåller 31 bref. Det sista af dessa är skrifvet den 29 September 1632 i Oberndorffi Franken, på vägen till Sachsen., På svenska äro äfven brefven till systern; phalzgråfvinnan. Jatharina, och Ebba Brahe. I deförraysom andas en Njertlig tillgifvenhet, finner nian bland annat ett, som lyckönskar till systersonen Carl X Gustafs födelse.Brefven till Ebba Brahe, nio till antalet och skrifna under åren 1613—1614, uttrycka, på den ti-1 ens .ceremoniösa: och. sivliga. språk, föräkringar om strohetsoch-klaga: öfver: de ninder som ställde sig emot deras förening: Slutligen ager fändet treaf konungen skrifna Ywijeor, hvaraf en på tyska, samt Jen bekanta krigspsalmen :CVersage nicht, du Häufleinoklein4: Ett särskilt bihang innehåller dessutom redogörelse för talen ill ständerna vid 1624 och 1627 årens riksdagar samt det bekanta afskedstalet på rikssalen den 19 Maj 1680. Öfversigt af religiononschistoria, födeläsningar, ållna i Upsalå vårterminen 1861, af C. A. Cor-1 nelius, teol. adj. vid Upsala universitet. I Det är alltid med spänd uppmärksamhet ! som man emottager skrifter, författade af