Aftonbladet – 26 oktober 1861, sida 3

lö t med ett vackert träsnitt, framst de ett lappländskt landskap, utgör 258 s 3:0 och ökar 1 rår 50 öre rmt. Önskligt hade varit om volymernas oufång kunnat bli så pass enahanda, alt ut och samma pris, t. ex. Trdr rmt. hade kunnat bestämmas för hvarje be Vi tro att delta betydligt skulle lättat afsättningen som vi dock i alla händelser hoppas skul! bli ganska god. i n id — Svenska adelns ättartaftor, utgifna af Gabriel Anrep. Den pitiske och noggranne utgifvaren vår adels slägt-, förtjenstoch synda-registc: har i detta arbete hunnit så långt som til ätten Rosenhane, hvilken slutar tredje afdel ningenus tredje häfte. Det är ett mycket nyttigt arbete. Til exempel i arfsfrågor, huru skulle väl e caput familise i landsorten få reda på slägt på när han får höra alt någon gammel ogilt tant dött i Stockholm, om han icke hade Anreps ättartafior, i hvilka han kan finna, att dela tant varit hans salig faders morfars fasters farmors kusins farfars dotterdotters sons dotter i andra giftet, och at han således är måhända berättigad att ar hennes qvarlåtenskap -ärfva åtminstone så mycket som hennes silfversnusdosa. Hurn skulle historieforskaren i framtiden — då måhända riddarhuset ramlat och dess stam taflor brunnit upp eller blifvit, likt en viss greflig ätis, sålda som makulatur — kunne utan dessa samvetsgranna taflor få rätt på forntida hjeltars och statsmäns födelseoc! dödsår och bedrifter? Hurn skulle tidnings skrifvaren, biografen och panegyristenredvr i vår tid beqvämligen kunna med sakk skap strö blommor eller tistel på en öppna ädel? graf utan tillgång till detta vademe cum? lurt mycken upplysning gifva för öfrigt dessa taflor icke om förgångna århundradens moraliska och intellektuella stånd punkt — huru mycket stoff gifva de icke å: kulturhistorikern, ja, åt novellisten! Se här några profi sistnämnde hänseende : Ar 1687, under det Carl XI var så sträng mot adeln i afseende på dess egendom, satte lagarne och--opinionen ännu denna adel så högt, att ingen medlem deraf fick gifta sig med en: ofrälse uten kupgligt tillstånd. Sådan nåd blef dåvarande sekreteraren i bergskollegium Jacob Reenstjerna till del och han gifte. sig med sin broders svägerskr Magdalena Toutin, dotter af kongl. hofinge niören och handelsmannen i Stockholm Abraham Toutin. Vigseln firades d.n 9 Januari 1687: Den 8-Oktober samma-år -var-den u-ga frun ute och åkte på Södermalm här i; Stockholm. Hästarne skenade och sprunge med vagnen ned i sjön. De simmade öfver med fru Reenstjerna till. Kornhamn, och när de der kommo upp i land befanns i vagnen innu en passagerare, en liten verldsborg: Den under så ovanliga om tändigheter födde: cossen fick i dopet namnet Gustaf. H:r eide till år 1700. Då drunknade han, :; :tt han både föddes och dog i vattnet, sv let heter i genealogien: — Med burn präkti; .flekt skulle icke en Ridderstad kunna hb: sagna dessa familjeomständigheter ien skiidring från Carl XI:s dagar! För fru Carlen funnes uppslag till e ärande roman i en fru Eocka moderna toria. Hennes flicknamn var Metta Chi: otta Ridderbjelke. Vid 18 års ålder bi hon gift med en sergeant Fock. De hc. em barn tillsammans, der de lefde i Wistergötland.. Af det knapphändiga registr: kan man icke finna när eller hvarföre hen edsnade vid sin make och vände sin hör ill en gift. skogvaktare vid namn Feeg -rantz, som sedermera blef först roterinss sar och slutligen sergeant. Den. olofli;: ärlekshandeln drog ännu svårare brottmes sig. Efter 19: års sammanlefnad med sin nan ville fru Fock gifta sig med sin älskarc. Hennes man och barn stodo henne i vägen Hon beslöt att taga dem afdega. Den 6 Juni 1802 föll det första offret: en tretion-) årig son: Åtta dagar derefter dukade mounen under för samma gift. Och den 20 Juni räfde makans och modrens vilda brånad ännu ett lif: en dotter af 3, års ålder. Vid dessa brådstörtade dödsfall synesrättvisen ha vaknat till lif. Både Fregercrantz och tru Fock blefvo anklagade. De dubbla äktenskapsbrotten bevitades och skogvak area straffades med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Fru Fock vägrade att bekänna morden och insattes på Carlstens fästning. Hon förblef trotsig och ihärdig i åratal, min. slutligen vidgick hon sina brott och år 1810 blef hon på Fägredsmoen straffad, enligt den tidens sed, med att mista högra handen, blifva halshuggen och slutligen å bål bränd, Om adliga ätters rikedom i gamla tiden får man ett temligen högt begrepp, då min finner att barnen af riksrådet Peder ERb-T bing -fingovicarf, vid skifte som skicdc 1817, följande egendomar i olika provinser. nemligen: Mossebo, Boxholm, Råby, Nc by, Solberga, Gjölleryd, Eneby, Fogl Bogidt, Gramark, Mällby, Målla, Spanht Lagmansgården, Benörp och ett annat 5 bult, -Glastorp, Eplaskog, Stangelsbo Eggveva, Österby, Hvargarn, Hvalstad, R och -Ribbingsfors — summa 25 särskilda egendomar. Om en sednare egare till en af dessa egendomar, Johan Ribbing till Hvargarn, Le: rättas, att han förlofvade sig med sin styfsystur och lät anordnas samt enke ning Hedvig Eleonora bjudas att bev det; men dagen innan det skulle hållas vergaf han: alltsammans och reste till Finland. Några år derefter gifte han sig dj en syssling, friherrinnan Mörner. i En annan Ribbing — hvars tyska moder; hade slagit ihjäl en tjenstgosse och sedan en tjenstepiga, men ändock som enka blifvit adopterad till svenskt adelskap — lade ett ordspråk. som tvekes vittna om att han: