brukade sätta nosgrimma på dem för att hindra dem att äta af säden — på samma sätt hade mäster Escabeau försigtigtvis satt nosgrimma på sin medhjelpare, om icke för att betaga honom smaken, åtminstone för att bindra honom att traktera sig med de olika slags läckerheter, som passerade genom hans händer. Men dennva nosgrimma var väl icke synlig; den bestod helt enkelt uti hotelsen att genast jaga Hugo eller snarare Jasmid ur huset, om han kom öfver honom med att förlära den minsta pastej eller bakelse. Hoppas inte bedraga m:g4, hade konungens pastejbagare sagt honom ifrån första dagen. Hvarje bit, som kommer ur mina ugnar, är räknad, och jag vet utantill huru många det finnes af hvarje slag, stora eller små. Gör för öfrigt som jag, som aldrig äter af mina egna tillverkuingar, så framt det icke sker för att stärka mina krafter. Vänta framför allt tills du får. Dessutom bör du som jag åtnöja dig med den enklaste föda. Jasmin lofvade att iakttaga dessa visa föreskrifter, och han höll ord, så stor äfven frestelsen var ibland. Han ryggade icke tillbaka för något af de arbeten som hans husbonde fann för godt att ålägga honom, och Gud skall veta att man icke skonade honom; ty man använde honom till allt: att bära vatten, attrengöra skodonen, attskura, ot hugga ved, att stöta de ingredienser som mäster Escabeau behöfde, att kringbära i staden de pastejpjeser, hvarmed de läckraste borden endast kunde förse sig på galån S:t Michel. Så talrika emellertid dessa Söromål än voro inskränkte de sig icke dertill. När antalet af kunder och gäster var för stort för madam Sybilla att ensam hålla rå dem, måste äften Jasmin hafva ett samt öga i butiken. Ty det hände ibland, här hon vände ryggen till, att någon obeänksamt lade handen på något föremål eler icke betalde mer än hälften af hvad an förtärt. Genom Jasmins redlighet, höflighet och ;ppna väsende hade han snart förvärfyat sig