rebellarmen skulle sprängas istycken. Man j: ansåg då här att med penningar allting kunde uträttas, och då man var villig att anskaffa några hundra millioner dollars för upprorets qväfvande, trodde man dermed alla svårigheter vara öfvervunna. Beklagligtvis gick det ej för sig att ställa dessa dollars emot! fienden, lika litet som att i hast köpa enij stridbar armå. Alla general Scotts protester emot. levereranaet af en batalj voro: fruktlösa. Han måste, emot sin vilja, plågad af koöngressledamöternås och krigssekreterarens oupphörliga påtryckningar, gifva order till ett anfall på secessionist-armen. Så säker var man på norra sidan om seger, att, efter hvad det berättas, damer i vagn och kongressledamöter samt amatörer till häst voro ute för att åse bataljen och huru rebellerna i ett nu skulle tillintetgöras. Genom tidningarne har utgången af affären tlifvit fällständigt bekant, och vid reträtten från Bulls Run, då lösen var Csauve qui peut, nedsuddåde nordstaternas dåvarande armå så sitt kri. areanseende, att den nära nog måste helt och hållet upplösas och en ny sättas på fötter. Naturligtvis funnos de som vid Bulls Run slogos med utmärkt tapperhet, såsom t. ex. elt Newyork-zuav-, ett irländskt och ett par andra regementen. Men det hjelpte dem ej. De måste, nolen tes volentes, följa med den stora reträttström men, som utgjordes af massan af den för tre månader värfvade armån, — Jag har hört berättas, att raseriet under reträtten. för att komma undan en fiende, som till en del ansåg sig sjelf slägen och omöjligt kande förfölja, var sådant, att sedan artilleristerna skurit af draglinorna och i galopp begifvit sig af, lemnande kanoner och ammunition i sticket, samt infanteristerna bemäktigat sig alla trosshästar samt kastat gevär och pack: ning ifrån sig, hvar och en, som mötte denna vilda jagt och ville försöka få håll på och ordna den, var nära att blifva ihjelslagen. Forwards och go on var skriket. Ett af Newyork-regementena lärer icke slutat sin flykt och trodde sig ej fullkomligt äkert förrän det befånn sig på Broadway; nämsta gatan i Newyork, och såg sig omgifvet af vänner och bekanta. En al staden Newyorks kongressledamöter fick dyrt plikta för sin nyfikenhet att vilja åse bataljen. Han tillfångatogs af rebellerna och sit ter nu tillsammans med öfriga krigsfångarne, tänkande öfver all tings förgänglighet. Mr Russells säkerligen bekanta bref till London-Times angående ställningen inom dåvarande armån och sgynnerligast hans beskrifning på affären vid Fairfax och derpå följande vilda flykt vid Bulls-Run här här naturligtvis väckt. största förbillring, och ehuruväl man i de flesta fall ej kan vederlägga hans omdömen och yttranden, svär man likvisst ve och förbannelse öfver honom, som vågat inför; hela verlden öppet lägga i dagen och visa på hvad ståndpunkt man då stod i militäriskt.hänsee de. Om Russell i många fall är väl mycket öfverdrifveh i sina beskrifningar om armåns tillstånd, har han dock i de flesta fall fullkomligt rätt i skildringen af det upplösningstillstånd, hvari den befann sig efter Bulls-Runs-reträtten. Nu har emellertid allt fått ett annat utseende Man lärde sig inse att södern ,ej var. så god:att nappas med; och att-för törandet af ett krig i första rummet var nödigt att hafva en väl utrustad och öfvad armåe. Köngressen beviljade oerhörda anslag och befuilmäktigade presidenten alt uppsätta en armåaf 500, man, derutat i detta ögonblick omkring. 275.000 äro under vapen. Om denna armå ej är i besillning af. den militäriska hållning och disciplin, som utmärker europeiska soldater, så innehåller den dock goda ämnen att upparbeta, och säkert är att ingen armå i verlhan kan, hvad sjelfva soldaten beträffar, mäta sig med denne i intelligens, stark kroppsbyggnad och entusiasm för den sak den gripit till vapen att försvara. Så finner man, manskapet i regementena till en icke obetydlig del utgöras af handlande, bokhållare, handtyerkare, skickliga mekaniska arbetare Samt possessionater, hvilka, anseende sin ovilkorliga skyldighet vara attförsvara unionens bestånd, lemnat sina indrägtiga sysselsättningar, sina familjer och hemmets komförty för att underkasta sig krigets all besvärligheter och faror. Soldaten är ätmärkt bevärad samtbra klädd; trossoch sjukattiralj på bästa, vis ordnade, och ingenting som kunnat anskaffas för penningar till: armeäs nytta och behof har försummats, hvadan styrelsen härutinnan måste tillerkännas allt beröm försitt oafbrutna bemödande att få armån på en. utmärkt föf. Det skulle .säkert äfven lyckas den, stode det;.endast i deras förmåga att anskaffa dugliga officerare, men häruti ligger armåns svaghet, hvilken, så länge den princip som nu ligger till grund för officersefordrän bibehålles, ej kan afhjelpas. För att i hast få en armå på fötllerna nödgades presidenten åtmoda guvernörerna ide olika staterna att hvar och en inom sitt område bilda volontärregementen. De särskilta staterna ville dock ej, af jalusi emot unionsstyrelsen, medgifva den rättighet att förse de nyuppsatta regementena . med. officerare. De få derföre af statsregeringarne sina fullmakter, sedan de af soldaterna blifvit vederbörligen vålda. N då Huru här egentligen tillgått vid bildandet af dessa volontärregementen kan man få ett begrepp. om genom en artikel som stod. tidningen Newyork Times för den 19 i denna månad, och af hvilken jag här meddel: iktiga ä öf