hade kommunikation med husets korridor. In kommen i sitt observatorium satt Jasmin oc väntade. Efter hågra minuter kom Olivie: och satte sig på sin vanliga plats och be gynte att med begärlighet förtära de läcker heter som han utvalt. Af ljudet, som der under hördes från Oliviers mun, kurde mar lätt sluta att han njöt i fullt mått; menson detta upphörde hastigt, slöt Jasmin dera att messire Oliviers förråd var slut. Strax spetsade han öronen och lyssnade till hvac som nu skulle tilldraga sig. Han tyckte at Olivier sakta uppsteg från sin plats, smög sig fram till alkovdörren och stannade lik som för att lyssna. I samma ögonblick rör des dörrklappen åt gatan mycket våldsamt och madam Sybilla, som alltid satt uti sir butik, hoppade till T sin länstol så myckei som hennes korpulens tillät, öch skyndade alt fråndraga regeln under utrop: Ah, det är säkert de elaka ungarne som komma och stjäla mina pastejer!4 Under tiden hade Jasmin upplyftat en flik af bordduken, hvilken dolde honom. Han märkte att Olivier, som begagnade det ögonblick. då pastejbagerskans uppmärksamhel var helt. och hållet upptagen af de fem eller sex gatpöjkarne som förde oväsende på gatan, och ibland hvilka han trodde sig märka en man, som aflägsnade sig, hade smugit sig in i boden och återgått till alkoven med det rof han gjort. Nu kände han tjufven söm på en gång beröfvade hans husbonde pastejerna och hans medhbjelpare dess Heder. Denna upptäckt uppfyllde den goda Jasmin med en sä stör harm att han måste göra våld på sig för att under bordet med lugn afvakta messire Oliviers bortgång. Fö ör Annu uppretad af hvad han nyss sett, och med ansigtet blossande af vrede, berättade han för madam BHSybilla: den upptäckt han gjort, . Men::.då, han hade uppgifvit uppho.smannen till tillgreppen, utropade påstejbaoerskän alldeles bestört och som om hon ej kunnat tro sina öron: