den vördiga madam Sybillas förtroende och tillgifvenhet. Det dröjde längre innan har kunde förvärfva mäster Escabeaus ynnest som alltid hede vanan upprepa, att man icke borde sätta förtroetide tll någon. Invid pästejbagarens butik låg ett litel sidokabinett eller stor alkov, vanligtvis kallad gurmandernas reträlty. som var så be lägen att: de vanliga kunderna, som kommo dit för att smörja kråset på sig, kunde vara osedda af andra, Ehuru denna alkov redan i sig sjelf-var temligen mörk, kunde de, som der togo plats, helt och hållet skilja sig ifrån butiken medelst ett tätt förhänge, som utestängde hvarje nyfiket öga. Men bland de flitigaste kunderna, som placerade sig i denna mäster Escabeaus reträtt för att i lugn öfverlemna sig åt nöjet att njuta, var en liten törr och mager man, som alltid insvept i en svart kappa brukade anlända i skymningen och isynnerhet regalerade jig med ett slags små pastejer, tyllda med hackadt kött. Såväl madam Escabeau som hennes man visade för denna person, hvars båda ögon aldrig voro i hvila utan kastades till höger och venster, en utomordentlig aktning och vördnad, hvilket förvånade Jasmin. Du Lilla tjuf!4 sade mäster Escabeau en afton till Jasmin i det han med två fingrar fattade honom i venstra örat och ruskade häftigt den stackars gossen. ?Det felas i min räkning sex syltade kastanier och tre makaroner, som helt säkert sökt sig väg genom din strupe. Jasmin, djupt sårad af denna anklagelse, kunde icke annat än bedyra sin oskuld. Men pastejbagaren släppte hvarken örat eller öfvertygelsen att stölden blifvit begången af hans medhjelpare. Han skulle kanske gjort barnet illa, om icke madam BSybilla kommit emellan. tPierre, sade hön till sin man, du är orättvis emot gossen. Han har varit borta två hela timmar och stölden kan endast hafva skett under denna tid. Hvad mig beträffar