Aftonbladet – 26 oktober 1861, sida 1

SST TTT PA ATERN TAN SEN I STOCKHOLM ter 26 Okt. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent,) 5 Wien den 13 Oktober. Våra kamrars ferier lemna tillfälle att kasta.en blick tillbaka på det konstitutionella tidskitfte, som vi nyligen genomgått, samt att ställa horoskopet. för den utveckling, som är våra parlamentariska institutioner förbehållen. . Dessa datera sig — en sak som är, märklig och förtjenar våra blifvande historieskrifvares uppmärksamhet — från nederlaget vid Solferino, hvilket till. hela monarkiens. stora belåtenhet kullkastade det afekydda grinneska och bachska systemet. Det kejserliga manifestet af den 15 Juli 1859 utlofvade kejarrikets inhemska förbållandens reorganisation och reglering på nya grunds valar. Tyvärr var den nye inrikesministern grefve Goluchowski ingalunda vuxen sitt Höga värf. . En obskur byråkrat från Gal zien, utmärkte han sig genom en plumphet; som stundom gjorde att man kom att sakna lans företrädares godtyckliga, men, milda sätt. Det är väl sannt, att regeringen vidtbg ett visst antal åtgärder, som buro vittne; om hennes liberala afsigter, men folkets förtroende svek henne, och den allmänna tillliten lyste. genom sin frånvaro. För att komma ur sitt bryderi tog hon sin tillflykt till regeringarnas:. vanliga utväg i -betrycket. Man tillkallade förtroendemän, såsom det kallås här, i det man. genom patentet af den 5 Mars 1860 sammtnkallade det förstärkta rike rådet. Genom detta patent, som invigde våra konstitutionella försök efter kriget, blef det dåvarande riksrådet förökadt med 9 medlemmar, utnämnda för lifstid, och 38 på viss tid. Riksrådets rättigheter utvidgades så till vida, att det skulle granska budgeten och afgifva yttrande om beslutade lagförslag. Under loppet af dess sessioner beviljade man det den bed Juli äfven rättigheten att votera nya skatter och de gamlas förhöjning.j Det förstärkta riksrådet mottogs i slu:et af Maj 1860 med ögonskenlig liknöjdhet, och regeringen måste snart öfvertyga sig om, alt de s. k. förtroendemännen väl hade sjeltförtroende, men ej landets förtroende. Plötsligen blef den allmänna likgiltigheten, hvilken det maskstungna riksrådets förstärkning icke lyckats borttaga, uppskakad af den verkan, som patentet i Mars 1860 åstadkom i Ungern, der patentet af den 1 Sept. 1859 om protestanterna näppeligen förvärfvade några anhängare åt Österrike. Magyarerna började med sin vanliga passion diskutera frågan, om de borde eller ieke borde insända ledamöter till riksrådet. Efter någon tvekan och flera ungerska notabiliteters vägrän till en början, tycktes de derpå fölJande utnämningarne ha bättre framgång. Man såg utmärkta ungerska medlemmar inträda i riksrådet, men de inträdde deri endast för att uttala en protest mot ett förenadt och centraliseradt Osterrike och för att imleda riksrådets majoritet på denna bana. En koalition bildades mellan de ungerska riksrådsmedlemmarne och den österrikiska aristokratien, i spetsen för hvilken stod grefve Clam Martinitz, den fordne ministern Bachs odugliga och inbilska kreatur, hvilken i sittande riksråd gjorde sig till ansvarig utgifvåre af de beryktade politico-historiska individualiteterna, d. v. 8. monarkiens särskilda ptovinsers autonomi och oberoende. Denna väkla teori var lockande för de österrikiska :todala, som drogo fördel deraf för att söka återfå sina privilegier, för ultramontanerna, dåras naturliga bundsförvandter, samt för ubgrara-. I vilka, tack vare denna separatistisxa och federalistiska lära, hoppas förvärlva ett mer eller mindre fullständigt oberdende af Österrike på grundvalen af 1848 års lagstillning. ; i nyssnämnda teorien fann sitt uttryek ets antiunitära och i botten antivotum under sessionen den 27 Två dagar derefter blef riksst af kejsaren. Det hade varit ån den 31 Maj 1860. som förträffligt karakteriserar ho vets och kamarillans tendenser är att man inom dessa höga regioner var uppretad mot ik rådets liberala och centralisationsvänliga mäinoritet samt mot dess förnämsta talare Masger. Man förstod ej eller ville ej förstå, alt denna minoritet i ejelfva verket endast stfräfvade att resa Österrike på fötter igen. Man vämjdes vid det borgerliga elementet och föredrog att anförtro monarkiens öde åt federalisternas, ultramontänernas och magyarernas intriger. Ty detta var, det måste nu erkännas, upphofvet till det btryktade diplomet af den 20 Okt. 1860, hvilket hr Schmerling och hans vänner genom en pia fraus och för att förekomma en varaktig lösning i landets konstitutionella utveckling förgäfves bemödade sig att identifiera med patentet af den 26 Februari1861;: Diplomet af den 20 Okt. 1860 är ingenting