Aftonbladet – 25 oktober 1861, sida 2

hvad han vill lära dem. För att dressera hundarna till vildsvinsjagt, söker han fönga något lefvande vildsvin och låter afsåga dess huggtänder; ofta krossar han dess bakdel för att hindra det att göra rnotstånd och springa för fort. Derefter släpper han löst ett koppel ursinniga hundar, som grymt slita det i stycken. Föreställ dig, goda Toinette! icke längre än sedan i går såg jag en vildsvinshona, som icke hade mindre än tio fots läned, taga sin tillflykt i slottets: bakgård för att undgå de förföljande hundarnas bett. Jag blef dervid förskräckligt upprörd, hvarföre jag af Lerreau fick uppbära stränga förebråelser. Och de stackars rälfvarne?, återtog i sin tur hans bror Jean, Sman skulle ee huru han handterar dem. Han låter dem hoppa så högt som en menniskas längd ända tills de i fallet krossa benen och på ett ömkligt sätt dö. z tKommer du änvu ihåg4, frågade Jacques sin bror, Xen hjort, som vd sista jagten redan hade fått tre kulor och sex pilar och! som icke syntes kunna dö? Såg du huu! hastigt han stannade och, förblilvande orörlig, begynte gråta. Fedan började han ho-; sta förskräckligt och för hvarje gång fru! stade blodet ur munnen. i Upphör då med dessa förfärliga Ierät-! telserX, sade den unga prinsessan Marguerite I till sina bröder. Ni riktigt kommer mig! att rysa. Tala om någonting annat. — Är! i l den icke i sacning förtjusande, denna lilla så ; lugna och ensliga boning? Jo visserligen, svarade Jacques. finner mig vi ättre här i höga och ser till vid 1j L hör man här ej tjulet af hu a ler det beständiga bullret af stampande hä-; , som knappt tillåter en att somna om i nätterna. Utsigten härifrån öfver parken och landsbygden är oändligt mera herrlig, in den vi ha på vår gård, omgifven af höga, svarta murar.