innehåll att fartyget var konstrueradt med de ifrågavarande till lönnrum begagnade upphöjningar, hvilka hördej till dess inredning oc konstruktion. Öfveruppsyningsman Eklund anmärkte härvid, att om så vore att sjelfva de öppna upphöjninarne hörde till konstruktionen, så kunde han åtminstone ej antaga att så älven förhölle si med det så inventiöst anbragta locket och den p ett så olämpligt ställe apterade skrufven, som tjente till lockets öppnande. Ordförandens fråga, huruvida ombudet visste. om det ifrågavarande lönnrummet existerat me kaptenens vetskap eller ej, kunde ombudet ej besvara. Advokatfiskal Tham begärde härefter att få till ombudet framställa några frågor. Den första, huruvida icke kapten Willman hela tiden fört fartyget sedan det blef färdigt, hvartill ombudet svarade att så vore med undantag af en kort tid, då ombudet sjelft fört det; den andra, huruvida icke kapten Willman sjelf i Norrköping öfvervakat fartygets inredning, besvarade ombudet dermed att kapten Willman endast nnder sista tiden öfvervarit inredningen. Öfveruppsyningsman Eklund tgjorde härefter let tillägg till sin berättelse, att då visitationen började med ifrågavarande lönrum, hade maskinisten hållit maskinen i full gång, och var det -derunder omöjligt att komma åt att företaga aågon, undersökning, enär lönrummet låg så ill: Öfveruppsyningsman Eklund hade derföre tillsagt maskinisten att stoppa; men fick det svar utt det kunde han ej göra, ty derigenom skulle han möjligen spränga pannan och förderfva far:yget. Härom hölls en längre deliberation, allt ander det att ångmaskinen fortfor att arbeta friskt. Till slut tillsade Srveruppapningeman EkIund emellertid maskinisten att ovilkorligen stoppa och icke förhindra tullbevakningen i utöfningen af sin tjenst.. Huruvida denna tillsägelse skulle efterkommits kunde öfveruppsyningsman Eklund ej bedöma, ty eldaren kom just i detsamma och anmälde, att det var slut med ångan, sä att maskinen stannade af sig sjelf. Som ingenting vidare förekom, öfverlade rät:en, hvarefter den meddelade det beslut, att som ombudet ej kunnat fullständigt besvara frågor, som för sakens utredande voro nödvändiga, skulle hr Willman kallas vid vite af 10 rdr att personligen tillstädeskomma den 6 November, då måiet åter förekommer. — Restauratricen å ångfartyget Skåne, Sofia Wahlman, som den 10 dennes med nämnde tartyg sökt insmugla diverse väfnader, fruntimmerskappor m. m. till värde af 261 rdr, hvilka varor blifvit från henne anhållna, fäldes att böta halfva värdet deraf, hvarjemte godset förklarades förbrutet. — Avgående af tullbetjeningen afgifna räkningar till godsegare, hvilkas varor under tullbehandlingen befunnits liggarde å Skeppsbron samt af tullvaktmästare derstädes bevakats, förekommo åtskilliga mål, som tycktes utvisa att zodsegare understundom ej anse sig skyldiga att betala för dylik bevakning. 5 Så hade grosshandlaren C. E. Ekström, som haft ett fat sprit hggande å Skeppsbron en natt och derföre af ett par tullvaktmästare, som Dbevakat godset, blityit debiterad med 3 rdr 50 öre; vägrat att utgifva detta belopp samt till följd deraf blifvit instämd. Hörd häröfver, förklarade hr Ekström, att han fann det eget nog, att för ett enda fat bli påförd en sådan summa, synnerligast som varan befunnit sig under tulibehand ing, då godsegaren varit förhindrad att disponera deröfver och således väl borde vara befriad från kostnader för godsets bevakning. Hr Ekström förmenade, att det ej vore hans fel, om en vara, som lossats tillräckligt tidigt för att hinna undergå tullbehandling samma dag, komme att qvarligga, samt ansåg det debiterade beloppet dessutom för högt. Ordföranden hemstälde, om hr Ekström heldre ville se sin vara bortstulen, än bevakad, samt upplyste att tullstadgan meidgaf vaktmästarne en slik debitering, som här egt rum, hvarefter hr Ekström fäldes att betala 1äkningens belopp 3 rdr 50 öre samt kallelsepengar med 37 öre. Mot denna dom erlade hr Ekström vad. — I går fortsattes äfven undersökning med den af oss förut omnämnda skutskepparen Olsson, som blifvit instämd derföre att han sökt segla förbi Blockhusudden utan anmälan på dervarande tullstation, krånglat med uppvisande af mätarbref samt uppgilvit sig heta Br vall: Vid förra förhöret yrkåde Olsson att få till veFE ER af vissa uppgifter å kärandens, tullinspektor Ekborns, sida 1å höra ett vittne, skepparen Lindberg. Igår inställde sig Olsson, medförande tvenne vittnen,. skepparne Lindberg och J. P. Blomqvist. Blomqvist skulle höras, om Olsson haft god vind, hvilket dock nu befanns öfverflödigt, då inspektor Ekborn medgaf att vinden icke, som först uppgafs, varit syd, utan SSV. Det andra af Olson åberopade vittnet, nemligen skepparen Lindberg, bekräftade till-stor del hvad vi förut berättat enligt vittnet Tengdais utsago, nemligen att-Olsson på anrop att lägga till, svarat: Det rör mig inte; jag är öfverlästig, samt fö fråga efter mätarbref och folkpass, svarat: Folkpass vet jag inte hvad det är, och mätarbrefvet har råttorna ätit upp. Vittnet hade äfven hört tullvaktmästar Tengdal i vaktstugan säga åt Olsson: Äh, kors för fan, du ir ju Anders Brovall, som är gift med prestmå3ens dotter.på Rådmansö! Härpå hade vittnet j hört Olsson svara ett ord, och som vittnet då :j kände Olssons namn, hade det ej kunnat uppysa Tengdal om misstaget. Något vidare af amtalet hade vittnet cj hört, Ölsson bestred ortfarande att han uppgifvit falskt namn. Han rade tillfrågad om namnet tegat. Herr Ekborn sjorde vittnet åtskilliga frågor, hvarefter parterna iiverlemnade saken åt domstolen, anmärkande ir Ekborn, att hans ansvarsyrkande hufvudsakigen åsåge, icke Olssons försök att segla förbi, y det hade genom utsättande af patrullbåten annat förekommas, utan hans gensträfvighet att sifva tullinspektoren, som handlade å tjenstens sägnar, erforderliga upplysningar, som affordrales Olsson. Utslag afkunnas den 6 November. — I sammanhang med vår redogörelse för ett onför Wermdö skeppslags tingsrätt anhängiggjordt stal mot kommissionslandtmätaren Hogner för ;behörigen fördröjd förrättning, meddelade vi ör några dagar sedan den af landtmäterifiskalen 3ergsten aflåtna skrifvelse till konungens befallvingsbafvande i Stockholms län, innefattande besäran om ombuds förordnande för ifrågavarande uris utfärdande. Med anledning häraf har Hogser begärt plats i bladet för en artikel, åt hvilsen vi dock icke anse oss böra gifva offenvligvet, då vi ingalunda äro sinnade att låta parerna i berörde mål börja en polemik mot hvar20 Äl Alan Hå Ad rtilaln rn rs RE