Aftonbladet – 24 oktober 1861, sida 2

mer; hennes röst tystnade och hennes hjerte var nära att brista; och länge betraktade hon och dottren under enyftningar de mec spindelväf helt och hållet öfverdragna skorna. I detta ögonblick hördes ett sakta knackande på dörren och hertiginnan Louise inträdde med sina tre barn hos de förtviflade qvinnorna. Jag gissart, mumlade hertiginnan mycket upprörd, hvaröfver ni gråta. Tro mig, goda Michelet, jag lider och sörjer med er. ehuru jag icke helt och hållet uppgifvit hoppet att se eder Hugo snart återkor ma. Det var ett så älskligt och godt barn!4 Ack! ja, så älsklig och god, det var han visst, svarade enkan under beständiga tårar; och på samma gång ett så läraktigt och tacksamt barn. Jag inser ickeX, återtog hertiginnan, som oenom sina ord sökte afleda sina tankar från den oro, som hon kände djupt i sin själ, Shvarföre vi båda skola förmoda det allravärsta för eder son. I vårtland finnes, Gud ske lot! inga farliga djur. Stråtröfvare kunna icke boppas att bos ett barn finna något, som kunde gifva dem anledning att oroa honom. Barnet är alltför förståndigt att taga miste om vägen; och som den budskickning, hertigen uppdragit åt honom, var den allraoskyldigaste, ett rent skämt, kan nan icke heller antaga att den fruktansvärde Tristan eller någon annan har kunnat illfoga gossen det minsta ondt. Baudocin, min äldste son, återtog enkan med en djup suck, blef också befalld f hans nåd hertigen att utföra en beskicking, som sades vara ganska oskyldig, och mellertid äro tre år förflutna sedan han este, utan att man vet hvad som blifvit at ionem. Ack! på detta sätt beröfvas jag la mina barn. En annan orsak än att efterfråga eder on, fortfor hertiginnan, har fört mig hit i ag. Jag vet att inga skatter på jorden unna ersätta förlusten af er son, om han kullest vara förlorad. Emellertid får jag