Aftonbladet – 23 oktober 1861, sida 3

nare här i norden blef bekant med de en. gelska krönikorna och der funn en Ragna: Lodbrok, tog man det som en afgjord sak att här hade man för sig den bekante skan dinaviske hjelten Ragnar och af tillnamnet! skäpntet nin få fri bend on sega. som fö oss blifvit a historik. I det gamla nordika språket betydde nemligen Lod, Lodinn — luden, brog, brok — pantalonger, och alltså hade kung Ragner gått i ludra panta longer (helt simpelt derför, a att nordens hi storici den tiden icke voro så sprängda i angeleachsiskan som vi!) Hvarför hade ha dragit ludna byxör uppå? För att ieke bl biten af en lindorm. Och så hela äfventyret färdigt. Det är omöjligt att bestrida, det professo: Schiemms lilla upplysning har mycket, sor aler för dess riktighet. Men den är grym. barbarisk, nästån bädisk. Den blåser äte n af vära historiska illusioner bort son enar för vinden. Vi hafva älskat Ragna: Lodbrok just i hans ludna byxor, vi hafv: op honom, vältrande sig i sanden. och våra varmaste sympatier hafva följtho om i hans, strid med lindormen. Allt dett: är — slut. Rugnsr har aldrig varit anna! in en Le odbrag: en skräck för folken, ocl han har eröfrat sin Thora i alldeles vanliga vetkläder, eliter sannolikare utan benkläde: ills i ordets strängare mening. Hvilke desappoimtement!? Och svara mig nu, hvar är det sannfär ga i histor Hvad är det vi riktig kola hålla oss till? Hvar är det positiva: O; professor Schiern, Fredrik; Fre!rik hetta skall du, ta mig fan, icke häfva gjor ör intet. OT