Aftonbladet – 23 oktober 1861, sida 3

ret tör den, som med vilja sargar etter dödar annans kreatur, äfvensom utfärdande af lämpliga he Sonden emot djurs misshandlande i allmänEl... 15:0. UT af skyldigheten att enligt 2 kap. 4—6 8S B. B., utgifva brandstod för dc äger hvilkas bygnader ifinska brandstodsbolaget för landet äro försäkrade. 16:0. Uppgörande af en allmän expropriationslag. . 17:o. Andring och förklaring i vissa delar ai de gällande stadgandena angående förströckning af penningar och varor samt hvad vid utsökning deraf skall iakttagas; och förnämligast i följande punkter: a) Inskränkning, om ej fullständigt upphäfvande, af förbudet mot att taga högre ränta är sex procent om året. b) Bestämmande af böter för den gäldenär. som lagsökes på grund af utgifven skuldsedel men emot bättre vetande förnekar densamma oc! sitt namn. ec) Närmare bestämmande rörande preskriptior af fordran. d) Lämpligt begränsande af borgesmans an svarsskyldighet. . e) Ändring af 1 och 2 SS 2 kap. U. B., för tillvägabringande af större skyndsamhet vid utsökningsärenders behandling. f) Ändring af stadgandena a bysätt ning i så måtto, att detta tvångsmedel blefve be gagnadt endast emot den verklige gäldenären som åsamkat sig skulden och ej emot hans ar! vingar eller andra som deraf egentligen inger nytta. haft. 9) Ändring genom närmare föreskrifter af lagrummen angående ej mindre beskaffenheten a: de handelsböcker, som vitsord inför domstol mi kunna tilläggas, än tiden, inom hvilken derp: grundad fordran bör liqvideras eller utsökas. 18:o. Utfärdande af en allmän författning till bestämmande af vilkoren för aktiebolag och hvad vid deras inrättande är att iakttaga. 19:o. Fullständig omarbetning af den gällande konkurslagstiftningen, äfvensom af lagens stadganden om vissa borgenärers förmånsrätt i konkurser samt om inteckning. : 20:o. En nästan fullständig omarbetning af hela brottmålslagstiftningen; men då med en sådan svårligen torde hinnas före den tid då landtständernas sammanträdande för andra vigtiga och mera skyndsamhet påkallande ärenders behandling vore önskvärdt, och i alla fall ständerna sannolikt icke kunde finna tillfälle att vid första landtdag åt detta ämne egna erforderlig granskning, så borde till ew början bestämmas endast de allmänna grunderna för en ny brottmålslag och hufvudsakligen de straffarter, som deri skola utsättas, hvilka föreslås att blifva: a) enkelt dödsstraff medelst halshuggning, som endast at monarken sjelf af gunst oc nåd kunde förvandlas till annat straff, utan att detta likväl borde i lagen utsättas; db) spöeller risslitande, dock endäst för grofva och vanärande brott, isynnerhet om de oftare förnyas; c) förlust af ära och PRV MR förtroende, helst med tillägg a! sådana bestämmelser, som kunna. göra straffet mera afskräckande än hittills; d) fängelse och arbete å fästning med eller utan försvårande tillägg, såsom inneslutning på viss tid i ensligt och mörkt rum m. m.; e) allmänt arbete i korrektionshus eller vid annan anstalt, afdeladt likaledes i svårare eller lindrigare gråder; f) fängelse vid vatten och bröd, ätföljdt åtminstone i svårare fall af inneslutning på viss tid i enslighet och mörker; g) fängelse i allmänt länshäkte:; h) penningeböter; i) offentlig afbön då den förolämpade uttryckligen derpå gör anspråk. — Oberoende af hela brottmålslagstiftningens omarbetning borde emellertid följande åtgärder med det första vidtagas; a) Medgifvande under vissa vilkor af större frihet för sammankomster i afseende å andaktsöfningar. b) Afskaffande af den uppenbara kyrkoplikten i dess nuvarande form, och upphäfvande af det enskilda skriftermålets begagnande såsom tvångsåtgärd från straffmaktens sida. ce) No; RET åtskiljande af de olika graderna .f brottslighet vid barnamord och enslig födsel, samt straffens afpassande derefter, jemte andra förfoganden till minskande af detta slags brott och deribland mildring för fnnan af påföljderna för lägersmålsförseelser först: och andra gången. d) Skärpning af ansvaret för annan persons sårande med skjutgevär, eggjern eller andra lifsfarliga vapen och tillhugg samt hot dermed. e) Mildring af straffbestämmelserna i den särskildt för frälseståndet samt krigsbefälet och dess vederlikar stiftade lag om utmaning till envig och förolämpningar, som kunna dertill föranleda. s) Skärpning af ansvaret för andra personliga förolämpningar. 9 Fridlysning af jernvägsoch kanalanläggningar m. fl. till allmän nytta ämnade anstalter. h) Bestämdt NG angående frågan, huruvida gods, som blifvit dess rätte egare genom tjufnad eller rån afhändt, men sedermera kommit i tredje mans hand, finge hos denne af egaren återtagas emot lösen eller derförutan. 21:o. Indragning af lagmansrätterna på landet samt sådan förändring i kämnersoch rådhusrätternas organisation i städerna, att de ij utgjorde två skilda instäntier för målens behandling; och i följd häraf, bestämmande af lagmanstingsgästningens framtida användande för justitiestatens behof. 22:o. Stadgande att häradsnämnden skall tillsättas genom tingslagets val; äfvensom förändrad tördelning af tingsgästningskapparne häradshötdingen och nämnden emellan, ät hvilken sednare aa af sagde kappar förbehålas högst en tredjedel. 23:0. Stadgande att både mindre brottmål och civila ärenden, der de cj angå lagfart eller inteckning, måtte kunna utan särskild tillåtelse af hofrätten vid urtima ting upptagas, då endera parten dec äskar och för kostnaden dervid ansvarar. 2:o. Upphäfvande af det ridderskapet och adeln tillerkända privilegium, att ej allenast gröfre brott, för hvilka medlemmar af det stånd tilltalas, skola afdömas af hofrätt, utan ock frågor om arf, testamenten samt cessionsbeh boskilnadsimål efter frälseman, samt förmynderskap för deras barn, skola af hofrätt behandlas. 25:0. Stadgande att tvister om jordoch byaskilnad kronohemman emellan skola, i likhet med tvistemål i allmänhet, öfverlemnas till häradsrätts (och ick?till Ng afgörande: 26:0. Stadgande att den, som föröfvat flera slags grofva missgerningar å särskilda orter, skall dömas, efter föregången ransakning å de skilda orterna, af den rätt Tr han sist lagföres, och icke i den ort, der det gröfsta brottet timat; hvarjemte en närmare förklaring syntes nödig, ei mindre huru förfaras skall, då någon redan är dömd till högsta kroppstraff eller lifstidsfästning. men emot honom yppas att han dessförinnan begått brott, hvarom ransakning ej ännu skett, än ock derom att då förbry:elser, för hvilka någon tilltalas, äro ringa, han må, på sätt 21510 kap. R. B. förmår, dömas för hvarje sådant brott, der I det skett, utan att i sådana fall nödigt vore att den skyldiges ansvar skall för alla förbrytelserna på en gång bestämmas. 27:0. Mt den aL att den, som tilltalas för något brott af den beskaffenhet att endast böter kunna honom ådömas, må vara tillåtet attsvara genom fullmäktig, derest icke domaren till följe af. sreakilda Amständiogheter finner. hane nercAn.