Aftonbladet – 23 oktober 1861, sida 2

CErs nåd, edert folk skulle strida utan att blinka, om det vore en mot tio, endast de hade att göra med soldater såsom de sjelfva. Men hederns lagar förbjuda dem att korset sina värjor med bödelsdrängar. Betänk fö öfrigt, ers nåd, hvilken fara ni utsätte: er för!4 I detta ögonblick kastade hertigen en blick på Tristans handtlangare och blef mec förskräckelse varse att fyra af dem lade ar på honom, under det att deras anförare. utan att förlora sitt lugn, sade till honom: Behöfver jag, herr hertig, göra er upp märksam på för sista gången, att jag här handlar i konungens namn, att jag innehar hans heliga persons ställe; eller tror ni kanske att Tristan låter skrämma sig a! edra hotelser? Akta er; vid minsta rörelse af er eller edert folk är edert hjerta genomborradt af fyra kulor, så sant jag är konungens öfverprofoss och heter Pristan PErmite.t Konungens öfverprofoss var allmänt känd som en obeveklig. och hårdhjertad man. Ingen betviflade att han ju var i stånd att verkställa sin hotelse; hvarföre Hertigen inzalunda syntes benägen att inlåta sig i strid med gensdarmerna, och hans manskap kände ännu mindre någon åstundan at torhma i handgemävg med personer, son: srhållit den vanvärande benämningen af bölelsdrängar. Derföre fann han för godt att vifva vika för nödvändigheten. . Hön vände sig om, steg upp i sadeln och, utan sti tilllägga ett enda ord, begaf sig från stället med hela sin svit. Då Tristan såg Fransaf Bretagne aflägsra sig i tysthet, triumferade han inom sig: men af hans till det yttre. alltid lugnw at: sigte kunde ingen. sluta till hans tankar. När hertigens eskort aflägsnat sig blef den