— Falköpings tidning berättar: Hofrättskommissarien Wettervik på Slättered, som en längre tid under sistförflutna vår matat av sin hisvärm, fann densamma, sedan han anstt tiden vara inne att bien borde. försörja sig sjelfva, någon af de kallare dagarne så. medtagen af hunger och köld, att den syntes vara fullkomligt död. Han tänkte dock att bien möjligen ännu hade någon lilsgnista, ehuru de, utan ätt det minsta föra sig, läto behandla sig med bara händerna, och öppnade derföre fönstret öfver en närstående drifbänk, i hvilken han, sedan han deri förut på några ställen påstrukit honung, lade hela bisvärmen och tillslöt fönstret. Efter en stunds ORD började bien qvickna till och togo vara på honungen; och sedan de varit i den varma drifbänken omkring 3 å 4 timmar, under hvilken tid hr Wettervik insatt honung i biboningen, öppnade han fönstret och bien surrade genast sin väg och togo sin boning ibesittning.