du ser hvilken aktning sjelfva hertigarn: och deras gamla krigsbussar hysa för ho nom? Tag dig en klunk, säger jag dig, ty du måste vara törstig, sedan du raskt hjelp mitt folk med förspänningen. På min ära. du förstår förträffligt att handtera hästar, och det är utan tvitvel icke första gången du lägger hand dervid. Ack! min bästa herreX, afbröt barnet hastigt, tvar god och säg mig om hertigen aj Bretagne är en så vänlig herre att man kan iå tala vid honom? Jag har just ett ärende till honom, ehuru man tagit ifrån mig brefvet och andra saker, som jag skulle framföra till honom. tVänlig? på min ära — så litet som möjligt, svarade köpmannen. Det är tvärtom en högmodig och häftig herre, sjudande som en vulkan, stolt att se på afstånd, men farlig och fruktansvärd att nalkas för nära. Om ditt ärende möjligtvis vore mindre behagligt eller om du funne hertigen vid dåligt lynne, så skulle du kunna löpa fara att i stället för belöning få ett dugtigt kok stryk, och vara lycklig att slippa undan för så godt köp. Ber du, min gosse, det är icke godt -att äta kersbär med stora herrar, ty sedan kasta de kärnorna i ansigtet på oss. Derföre packar jag mig skyndsamt bort, ehuru jag ingenting behöfver frukta af hertigens folk — tack vare herr Tristans närvaro. Derefter vände han sig ånyo till formännen och sade: Om I ären färdiga, så resa vi.X De ire kärrorna satte sig i rörelse på befallning af köpmannen, som sade, under det han vänligt klappade Hugo på axeln: Nå väl, min gosse, töm nu stånkan, ty man måste göra heder åt herr öfverprofossen. Under det köpmannen och de tre kärrorna aflägsnade sig, tog gossen i tysthet stånkan och drack några dugtiga klunkar vin. Sedan började han lugnt utt betrakta hvad som tilldrog sig omkring honom. Sedan