1 fråga härom uttalade grundsats, beredningarnes förslag i viss mån eller hvad: angår de olika inkomsttitlarne göras specifika. Kammarrätten tror visserligen icke att, om detta skerjalla de svå-i righeter derföre blefve undanröjda, hvilka särdeles i början måste uppstå vid jen Föreställ af det nya bevillningssystemet, men föreställer sig dock att, huru saken än må scs. get om de särskilda inkomsttitlarnas utförandehvar för sig har så afgjordt företräde framför denå metod, enligt hvilken de skulle komma att sammanslås, att den ock synes böra föredragas besagde metod, som), om deän :antages, torde framkalla missnöje och obelåtenhet äfven hos dem, som skulle tillämpa densamma. Detta blifver än mera uppenbart, omm ifrågavarande förfaringsätt via beskattningens påförande betraktas med hänsigt till den skättskyldiga, som, då han, jemikt 38 8 i bevillningsstadgan, erhåller del af beredningens förslag, för att, om han dermed ir missnöjd, på sätt 1395 stad as, hos taxeringskxomiten uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på grund hvaraf hanvanser detta förslag böra ändras eller ogillas, icke får veta huru beredningen beräknat hans olika inkomster. Han känner icke ens, ifall han är handlande, handtverkare eller eljest drifver något yrke, om han är beskattad ensamt för inkomst afarbete, eller nöjligen ock i sammanhang dermed för inkomst if kapital. Häraf uppstår besvär och omgång ör den skattskyldige, hvars missnöje med den elaktiga beskattningsåtgärden så lätt öfvergår obelåtenhet med sjelfva si atten; som dertill, ast oriktigt, förmenas vara anledningen. Men huru angeläget är ej att undvika detta, ramför allt då, såsom här är förhållandet, unler namn af bevillning-för inkomst och kapital n ny skatt nu tillkommer, hvilken, om : ock i och för sig grundad på billighet och rättvisa, ifven måste såsom sådan i tillämpningen framstå, och hvars genomförande till. hvad densamna, såsom påräknad inkomstkälla för statsverxet, kan och bör blifva, ändå torde komma att itföljas af nog stora svårigheter, för att ej behöfva genom ändamålsenliga mått och steg ult sätt underlättas. Detta sker emellertid icke lermed att nyssnämnda skatt blandas tillhopa med dem öfriga förutvarande inkomstbeskattninsen, utan fastheldre derigenom att-denytydligen afskild från denna, endast sammänföres dermed, för erhållande af hela det inkomstbelopp, hvarör bevillning bör erläggas. Ifall de olika inkomsttitlarna icke upptagas hvar för sig, tvingas ock den skattskyldige, om han icke åtnöjes med den bevillningsafgift besedningen för honom föreslagit, att gifva sina erinringar och den: bevisning, hvarmed dessa böra vara beledsagade, en utsträckning som annars icke varit behöflig. Härvid skall måhända inmärkas, att om-ock allt detta är. mer eller mindre olägligt för den skattskyldige — och att så är lärer svårligen kunna förnekas: — likväl! ingen våda för honom deraf bör kunna uppstå, då beredningen endast föreslår den inkomstskatt, som aftaxeringskomitn sedermera påföres och den skattskyldige, om ej förr, så åtminstone hos denna komite har att få all den upplysning i afseende på sin beskattning, som för honom kan vara af nöden, ty underrättelse om beloppet af den hvarje skattskyldig påförda skatt skall ju, enligt 56 och 77 SS, så vidt det utan hinder för taxeringsförrättningens fortgäng. sig göra låter, honom på stället meddelas, och han eger jemvil att af vederbörande tjensteman i stadgad ordning erhålla erforderliga utdrag af taxeringslängden samt taxeringskomitns protokoll, sutvisande al!s af taxeringskomiten beslutade förändringar uti och tillägg till beredningens. afgifna tförslag. Härvid antages då tillika, att dessa protokollsutdrag skola utreda hvarje förekommande fråga och vara med fullständig noggrannhet aftattade; men utom det följdriktiga deri, att den skattskyldige, då han eger att erhålla del af beredningens förslag, för att dervid göra sina erinringar, samtidigt ock meddelas upplysning om hvad han för sålunda afsedda ändamålet framförallt har af nöden att känna, nemligen om och huruvida någon af hans beräknade inkomster upptagits till oriktigt belopp eller möjligen inkomst af kapital eller arbete påförts honom, der han ingen sådan inkomst haft och följaktligen ej heller bort derföre be -kattas; kan kammarrätten med sin kännedom om beskaffenheten af beskattningskomiteernas protokoller svårligen föreställa sig att dessa prötokoller, som ofta nog äro: mindre fullständigt affattade, ock följaktligen skola komma att i berörda hänseende lemna rum för mindre anmärkningar än hittills. I sådana fall — huru blifver icke en specificerad taxeringslängd, långt ifrån öfverflödig, en behöflig fyllnad till och kontroll å protokollet. Att deri, på detta sätt, om möjligt, söka åstadkomma större fullständighet, är ock här så mycket mera af nöden; som ofvanåberopade 56 S, på sätt redan är nämndt, välinnehåller, att protokollet bör utvisa alla beslutade förändringar i och tillägg till beredningens förslag, men komiten derigenom icke fått sig ut: tryckligen ålagdt att, liksom i 53 S, med hänseende till möjliga rättelser i följd af befunna felaktigheter i mantalslängderna, finnes bestämdt föreskrifvet, till sina beslut foga de skäl, som desamma föranledt. Förstnämnda föreskrift, såsom endast afseende de fall; då rättelser och ändringar i beredningens förslag af komiten göras, är dessutom icke bindande för den händelsen, att samma förslag godkännas; och heller kan let begäras att komiten, öfverhopad af arbete, som den under sin jemnförelsevis korta sammanvaro måste blifva, sjelfmant skall befaita sig med att, till fullständigande af taxeringslängden, i sina beslut öfver de skattskyldiges besvär särskilja hvad lagstiftaren sjelf i formulären sammanfört. Hvad här blifvit sagdt om taxeringskomiteerna har, om ock i mindre mån, jemväl å pröfningskomiteerna sin tillämpning. Så ogynnsam ma förhållandena än må vara för den skattskyldige att erhålla rättelse i en honom obehörigen eller till för högt belopp påförd bevillningsafvift, må likväl gerna medgifvas, att sådan rätelse, äfven om den skattskyldiges bevisning icke ir RES SE det oaktadt möjligen kan vinnas till följd af de upplysningar, som inom omiteerna meddelas af de medlemmar från beedningarne, som, enligt SS 42, 47 och 67, skola rid komiteernas sammanträden vara tillstädes. Men hvad sålunda tillfälligtvis kan inträffa er vpjuder ingen säkerhet för den skattskyidige att J beskattas högre än i förhållande till sina inkomster. Här visar sig således ytterligare huru ingeläget det är för den skattskyldige, på det an ingenting må äfventyra genom okunnighet ;m sättet, hvarpå hans olika inkomster blifvit ,cräknade, att nödig upplysning i detta hänsende honom beredes. ammarrätten har redan vävötver uttalat sin åsigt om olämpligheten deraf ut, då en ny skatt införes, denna, mot hvad bruset hittills varit, sammanblandas med den för undra hans inkomster, och får nu endast tillägga, it ingenting väl kan vara billigare än ait den kättskyldige bibehålles vid denna sin rätt. Hans inspråk derpå är för honom sä mycket vigtigare tt få uppfyldt, som det likafullt för honom kan slifva ytterst svårt att till vinnande af befrielse rån eller nedsättning i påförd bevillningsafgift ör inkomst af arbete eller kapital åvägabringa rforderlig bevisning. Ingen sålan synes emelertid vara af mera grannlaga natur för en peron att framlägga än den som afser att visa det an eger den förmögenhet, hvartill han mahända ån finna sig våra på temligen lösliga grunder nnskattad. (Forts.) ed te fn I — M ga