Aftonbladet – 18 oktober 1861, sida 3

ters tar RE NT mgifvit en skriftlig anmälan derom, hvilke vi hir nedan meddela jemte det densamm bifogade, af dr Blachet afgifna läkarebety angående den misshandlades tillstånd. Lands höldingeembetet lärer icke funnit sig bör så i författning om någon preliminär under sökning angående den upprörande händel sen, utan har i dag aflåtit skrifvelse til domhatvanden i orten, att vid urtima tin; hålla ransakning i målet. Hr Rendahls an mälan lyder sålunda: Till konungens befallningshafvande i Stockholm län. Förliden onsdag den 9 dennes utskickade un dertecknad platslagarelärlingen Carl Victor Jä derström till Yttringe egendom å Lidingön, fö att derstädes förrätta plåtslagarearbete, hvilke fick af honom förrättas från middagen sammi dag till påföljande morgon. då min lärling ble af på stället varande arbetskarlen Hans Petters son, arbetskarlen Samuelsson samt flera andr: personer hvars namn ej nu kan uppgifvas, på det rysligaste misshandlad, såsom misstänkt fö ofligt EDR af EEE denna misshand ling börjades den 10 kl. 8 å9 på morgonen, mer gröfre enkäppar, och fortfor nästan utan uppe häll, eller få sådana, hela dagen, utan att gos sen hvarken fick mat eller ens en drick vatten utan upprepedes endast ständigt af fö:brytarne att han skulle af dem piskas tilldess han be kände -hvar penningarne fans, men då Jäder ström såsom oskyldig ej kunde åtaga sig brot tet, förnyades misshandlingen, och från fjer dingsmannen Florn afhemtades handbojor och a hvarefter den oskyldige gossen fastspi ades vid golfvet och på sådant sätt förvarade: öfver natten. I anledning häraf får undertecknad, jemte bi fogande af läkarebetyg, anhålla att konungen: betallningshafvande behagade föranstalta om lags: undersökning i detta grofva våld, och som lär lingen Jäderström är oförmögen till arbete få jag yrka att utom ansvar efter lag den eller de som vällat denna grofva gerning må blifva ålagde att ersätta mig ej allenast hans läkarevård, utan äfven husrum och kost så länge han är obrukbar till arbete. Säsom vittnen RR timmermannen Fre driksson och muraren Johansson, och torde vid blifvande undersökning flera vittnen komma at erhållas. Såsom äfven delaktig i misshandlin gen angifves trädgårdsmästaren på stället, Pamp, jemte fjerdingsmannen Florån. Stockholm den 17 Oktober 1861. Harald Axel Leonard Rendahl, Plåtslagare och fabrikör. Adress n:r 12 Rörstrandsgatan. Läkarebetyget är af följande lydelse : — Plåtslagarelärlingen Carl Victor Jederström har stora sammanflytande blånader, med stark blodutådring Uttderliggande cellväf och stark svullnad öfver hela ryggen, sätet, utoch baksidorra af låren, vadorna samt hela venstra armen och handen, och dessutom skrubbsår i ansigtet, 3å ryggen och å låren, hvilket jag ej allenast p min aflagda embetsed intygar, utan ock med denna min edeliga förpligtelse: så sant mig Gud hjelpe till lif och själ bekräftar. Stockholm den 12 Oktober 1861. C. J. Blachet. Norstedtska målet. Då detta mål i går ånyo förekom inför rådhusrätten, voro parterna å ömse sidor tillstädes. hustru Lindqvist, qvinspersonen Aman eller Pettersson samt kronoarbetskarlen Jerngren från häktet förehemtade. Jerngren hade sedan förra förhöret sutit i mörk cell. Aktor, borgmästaren Mellbin, inlemnade en fullmakt från fru Steuch af innehåll, att hon åt hr Mellbin uppdragit att föra hennes talan, hvarefter ordföranden tillsporde Jerngren, om han. som ensam kunde lösa hela denna mystiska gåta. ej heller nu vore beredd att afgifva en sanningsenlig bekännelse. Jerngren förmälde härpå, att hvad han förut berättat vore sanning, samt att han ej hade något vidare att tillägga. Af aktor förevisades för rätten ettlås eller beslag till en portemonnaie eller penningpung, hvilket blifvit funnet bland de nipper, tillhöriga fru Steuch, som vid visitationen anträffades hos Norstedts. Beslaget, förfärdigadt af silfver, hade af fru Steuch blifvit. igenkändt såsom varande detsamma, hvilket funnits å en virkad börs, hvari en napoleondor varit invirkad och åtskilliga silf vermedaljer förvarade. Vid stöldens föröfvande hade denna börs äfven blifvit tillgripen: Afbeslaget syntes tydligen att penningpungen blifvit uppbränd, men beslaget tillvarataget. -Jerngren. härom spord, förklarade, att han erinrade sig det nämnde pung funnits bland det stulna; men sade sig sakna kännedom om att pungen blifvit uppbränd. : Med anledning af Wiströms och Lindqvists påstående vid förra förhöret, att fru Steuch ej skulle ha förlorat mer än en nål, upplyste aktor. som gjort sig underrättad härom, att så verkligen varit förhållandet och att uppgiften iden af fru Steuchs ombud afsifna förteckning öfver från henne stulna nipper, hvari tvenne nålar upptogos, tillkommit genom ett misstag. Fru Steuch hade förlorat blott en nål; men denna hade hon icke ännu fått igen, utan förmodade aktor att det var just den från hustru Lindqvist anhållna nålen. Såväl den, som dess make, hvilken sistnämnda aktor fått låna af fru Steuch, förevisades nu, och befunnos båda vara fullkom: ligt lika, hvarföre aktor ahsåg det utom allt tvifvel, att den i hustru Lindqvists kofta påträffade nålen vore den hos fru Steuch stulna, men ej tillrättakomna. Genom inkallande och hörande af den juvelerare, som förfärdigat de båda nålarna åt fru Steuch, trodde sig aktor ock blifva i tillfälle att vid kommande förhör närmare styrka detta förhållande. Upplysningsvis meddelade nu Lindqvist och Wiström att bland de från hustru Norstedt tagna nipper icke befunnits nägan nål. På framställd fråga om något jäf fanns mot de till dagens förhör inkallade vittnen, anmärkte Åman eller Pettersson mot ett af dem, pigan Wallin, att hon vore i tjenst hos fru Steuch hvarföre hon ej såsom vittne borde få höras i sin matmoders sak. Aktor, som fästade rättens uppmärksamhet på huru vigtigt pigan Wallins vittnesmål vore, hemställde att intet afseende måtte fästas å den gjorda jäfsanmärkningen. Äman fortsatte likväl sitt yrkande samt begärde rättens beslut deröfver, hvilket ock efter en stunds öfverläggning meddelades, af innehåll, att som Wallin fortfarande befunne sig i fru Steuchs tjenst kunde hon ej få vittna i saken. Två af Norstedt åberopade personer hördes härefter angående den omständigheten, huruvida icke Jerngren vid ett förhör med honom i poliskammaren yttrat, att bland de till hustru Norstedt lemnade nipperna skulle befunnit sig två nålar, af hvilka den ena å knoppen varit försedd med bokstäfver eller namncehiffer. Detta intygades sammanstämmande af de, båda vittnena; men bestreds till en början af Jerngren, som dock sedermera erinrade sig, att han vid förhöret i polisen verkligen talat om namncehiffer. Vid detta yttrande hade Jerngren, såsom han nu sökte förklara saken, dock ej åsyftat de