Rättegångsech Pelissaker. Norstedtska målet. Ransakningen har i dag fortsatts i detta mål. och hafva åtskilliga nya vittnen blifvit afhörda utan att någon vigtigare upplysning vunnits. Vi skola i morgon redögöra såväl för vittnesmålen som hvad i öfrigt förekom vid dagens förhör. — I dag fortsattes polisundersökningen angående det våldsamma uppträdet på RE MENTER F. byggmästaren Astedt och f. handlanden Y:terström vöre från häktet förehemtade. Tyennc pitningslingar af de tilltalade som vittnen åberopade, hördes. Den ene hade sig ingenting bekant och den andre kunde icke bestämdt inlyga om vaktmästaren Kjellin fallit omkull utaj slaget eller erhållen stöt från en vi4 tillfället utburen Sn Vittnet intygade att redan 5 sängar med lika antal. personer varit inrymda i rummet då Kjellin anbefallt införande af ensjette åt en på qvä len bysatt person ehuru bättre plat: vore i andra rem. Sådant hade Astedt och öf rige i rummet Cad och då Kjellin sjelf slutligen tillkommit hade Ästedt hindrat sängen: införande i rummet.Då Åstedt uti en ingilver skrift angifvit Kjellin att i rusigt tillstånd hafva fatlit omkull, så framställde Kjellin nu till hans egnartittnet den fråga, huruvida Kjellin vid det ifrågavarande tillfälle eller under den tid dc varit bysattä visat sig vara öfverlastad af starka drycker. I likhet med förat afhörda vittnen besvarades nu denna fråga med nej. Kjellin : förklarade :derefter att han icke vill fullfölja. någon talan mot Ytterström, helst Kjellin vore öfvertygad att Ytterström Ulifvit a! Åstedt förledd att deltaga i tumultet. Astedt för klarade att Ytterström vore oskyldig till angifvelseh, emedan endast han knuffat Kjellin Öfverståthållareembetet kunde ieke skilja Ytter ström från målet, atan egde Kjellin att sådant underställa rådhusrättens pröfning. . Nu fsreträdde skräddaremästaren Akerlund ocl angaf Ästedt för bedrägligt förfarande. Har skulle, under uppgift att vara byggmästare sami egare till och stående i underhandling om köj af åtskilliga större egendomar, tillnarrat sig kläder för 630 rdr. Åstedt; hvilken endast är murareelev, bestred dessa angifvelser och påstod att han erhållit löfte om kredit, samt uppgaf att han i Örebro hyrt rättigheter och i flera år praktiserat som byggmästare. En våning hade han hyrt mot öfverenskommelse att i stället för hyran rearera densamrfiha, men han erkände att han icke ullgjort sin förbindelse. k Målet remitterades till rådhusrätten och så väl Åstedt som Ytterström återfördes till häktet. — Fn gammal hederlig danneman från WesterDalarna, hemmansegaren Johan Nilsson, hemma i Jerna socken, hat vid sitt besök här i staden råkat ut för det missödet att blifva temligen frundligt bestulen. Han hade tagit logis å kälaren tKronan vid Hötorget och skulle der tillbringa jemväl natten emellan den 15 och 16 dennes. 1 sämma rum, der han låg, inqvarterades emellertid för denna natt äfvenledes en annan landtbo. : Nilsson gick till hvila, men var derförinnan nog försigtig att under hufvudet lägga västen, i hviken han uti en plånbok förvarade ej. mindre: sin sedelkassa, utgörande minst48 rår. än ock en liten pung med silfveroch kopparslantar, ungefär 3 rdr. När han på morgonen vaknade, låg västen bredvid honom och i den plånboken, men penningarna voro uttagna. Pungen var äfvenledes försvunnen. Hvem som bestulit honom, blef honom ej länge oklart, ty sängkamraten var borta, och hvad var naturli gare än att misstänka honom för ifrågavarande oärlighet. Men hvem var han och hvar få reda på honom? Nilsson begaf. sig emellertid på morgonen tidigt ut och stötte snart på en poliskonstapel, för hvilken han klagade sin nöd. Han beskref så godt han kunde den försvunna karlen. Nu drog sig konstapeln till minnes att han något tidigare å Stora Badstugatan mött en erson, i hvilken han på grund af den utaf, åssont lemnade beskrifningen trodde sig återfinna den som söktes. Konstapeln hade sett honom gå in i huset n:r 23 vid nämnda gata, och dit följde nu Nilsson konstapeln. Det slog gan ska riktigt in. Här påträffade de den så hemligt försvunna sängkamraten och, hvad än bättre var, allt det förlorade. Karlen sade sig vara bergsprängare och heta Per Larsson Söderberg Han var, besynnerligt nog, landsman med Nils son, fastän hemma i en annan trakt af Dalarna. nemligen Söderberke socken. Afförd till polis vaktkontoret i Adolf Fredrik, erkände han snart att han begått stölden, och detta erkännand: vidblef han i går uti poliskammaren, vder hm dock påstod att det tillgripna penningebeloppe cke utgjort mer än högst 36 rdr rmt. Den vi fare ransakningen med Söderberg, som sade si; vara hittills för brott ostraffad och dagen föru nitkommen, uppsköts dock till annan dag, der ander han hålles häktad. Poliskonstapeln inon Adolf Fredrikstrakten Stahlin, som genom si appmärksamhet bidragit Ftill brottslingens upp äckande, erhöll såsom. belöning härför SS (D. B.)