Aftonbladet – 17 oktober 1861, sida 1

tycktes närma sig stället, der den kunglige ola arens trupp kamperade. Vid detta ljud ydade alla att stiga upp och ställa sig på tvenne led. Nästan i samma ögonblick sågo de en ryttare, klädd på alldeles borgerligt vis och åtföljd af tvenne tjenare i livr6, komma framridande på platsen, aer de betunno sig. Vid åsynen af denne person intogo alla en vördnadsfull ställning och skyldrade gevär; ty det var konungen, hvars snara ankomst blifvit dem förkunnad. Ludvig XI, konung af Frankrike, ville gerna och till och medaffekterade i sitt yttre och i sin drägt aflägsna all kunglig prakt. Hvarken lysande ordensband eller ordenskedja. med emaljerade vapen, eller guldbroderier, ädla stenar eller dyrbara tyger kunde behaga honom. Vanligtvis var han lika enkelt klädd som en pariserborgare. Pålans temligen grofva filthatt var fästad en liten medaljong af bly, hvars prägel förestälde den heliga jungfruns bila. Ludvig XI är icke den ende furste som beständigt eftersträfvat enkelhet i det yttre. För att endast cit-ra nägra af de lysande Tegenter, -som nyare historien-omtalar, skola vi nämna Fiedrik H, konung af Preussen, Carl XI, konung af Sverge, och Napoleon Å 3 Ec ee Det I, fran-männens kejsare. Emellertid är den omsorg .de använde för att vårdslösa den yltre prakten icke et ojätvigt bevis på den Stora dygd, som wankallar blygsamhet, och hos några torde det blott vara ett eget slags ögmod; ty ofta innebär det förakt, som man synes Visa för sig sjelf, e entligen .det förakt, som man ovilkorligt hyser för andra, För ötrigt är Ludvig XI:s exempel tillräckligt för att visa oss med hvilket förakt han betraktade menniskor, hvilkas lif icke egde något värde i hans ögon. Forts. följer.