Aftonbladet – 16 oktober 1861, sida 1

Vokstäfver, som han misetänkte der vara rifna med saften af citron. Sedan detta rof haft lika liten framgång som det första, nille .han undersöka harskmnen. Djuren efvo. öppnade, sönderskurna och under ökta på alla sätt, men mutan att upptäcka et minsta; som var misstänkt. Emellertid afstod -ej mannen från sina efterforskningar. Han lät framföra Hugo till sig och ville fortsätta sina undersökningar på sjelfva barnet. Men de medförde ej det ringaste resultat. Då gaf anföraren ett hemligt tecken till en af sitt folk, som genast lösgjorde snöret, som han bar vid-sin venstra axel, och upplyfte ögonen till ett af de närstående träden, såsom om han sökte något der. Hugo, som ej förstod något af denna manöver, följde maskinrhessigt riktningen af mannens blick. Men hastigt bleknade han och et rop af. fasa undslapp håns läppar. Hans ögon voro fäslade på en ohygglig menniskokropp, som ligen blifvit hängd i en af trädets tjocka enar. Vid denna lika förfärliga. som äntade syn började det stackars barnet rrå i-alla lemmar, föll ner på sina knän h dolde sitt ansigte i händerna. Då han ter några sekunder ånyo vågade 8e upp, ef han varse tvenne händer, som nyss fästat ena ändan af snöret vid en annan gren och som i dess andra ända gjort en döp: d i han sannolikt skulle mottaga pas kn ME (Forts. följer).