Aftonbladet – 16 oktober 1861, sida 1

icke för någon, aldraminst för ett barn som du. K På denna fråga svarade Hugo nekande och bedyrade att han samveisgrannt talat sanning. Det fanns uti hans tal en sådan ton af uppriktighet och han uthärdade med ett så orubbligt lugn den skarpa blicken från mannen, som stod midt emot honom, att man icke kunde undgå att sätta tro till hans ord. Emellertid skakade anföraren på hufvudet med ett misstroget utseende. Derefter vände han sig till den af sina underordnade, som hade medfört fången, och mumlade: Gautier, för honom ett ögonblick dit.ner!4 Kom hit, min gosse, sade då Hugos följeslagare. -Och han förde barnet afsides i-en mörk och från truppen nog aflägsen småskog, att det icke var möjligt att hvarken se eller höra honom. Sedan båda aflägsnat sig, bröt anföraren sigillet å hertigens bref och-läste följande: sMin kära kusin och vän! Ni har nyligen haft godheten skicka mig en falk,-egen i sitt slag och beundransvärdt dresserad för jagt. Jag ae mig att kunna visa eder derför min erkänsla, genom att med brefbäraren skicka eder tre präktiga harar, som mina saliga förfäder hafva fånat uti sitt grifthvalf, och hvilka de intill enhä dag bevarat för er räkning. Då ni låter servera eder denna möra och delikatå stek, så får jag bedja eder med vänskåp tänka på eder trogna och evigt tillgifna kusin ; Jaques d Armagnac. Sedan anföraren genomögnat dessa rader, höll han brefvet mot solen, likasom för att eg sig förvissad om att brefvet icke innehöll någon hemlig skrifvelse. Men. då han ingenting upptäckte, förde han brefvet mot lågan i eldstaden, för att få fram de gula