Aftonbladet – 14 oktober 1861, sida 3

Frågan om fru Blichaelis engagement. Redaktionen har med begäran om införande i bladet mottagit foljande: Till Redaktionen of Aftonbladet! Då förste direktören vid Kongl. Maj:ts hofkapell och spektakler hr friherre v. Stedingk an sett det öfverensstämmande med denna sin offis ciella egenskap, äfvensom med anspråk på hand: lingssättet hos en gentleman att, i samma ögonblick en utmärkt och af hufvudstadens publik högt uppskattad artist, för hvars engagement vid kongl. teatern hufvudstadens Kdningar, i stridig åsigt mot kongl. teaterdirektionen, från orten afreser, uti en offentlig adress på det mest ömtåligt sårande sätt persenligen anfalla henne — en frånvarande qvinna, som följaktligen icke vidare sjelf kan inför allmänheten uppträda till sitt försvar, hafva några af hennes vänner — hvilka, utom den rättvisa hyllning de liksom publiken egna hennes öfverlägsna talent, högt uppskatta hennes sedliga värde, hennes vackra karaktär, samt det enkla och i allo anspråkslösa väsende som måste tillvinna henne sympatier hos alla dem som känna henne — trott sig böra skyndå att, i anledning af den omförmälda adressen, meddela nödiga notoriska upplysningar. Redan vid sin vistelse i hufvudstaden vid midsommarstiden aflade fru Michaeli ett besök hos baroh von Stedingk, för att anmäla sin önskan om engagement, ehuru hon då icke träffade ba: ronen hemma; hvarefter hon anmodade en af sina väninnor, hvars man är anstäld vid kongl. teatern, att sondera hr barons åsigt i frågan. Huruvida sistnämnde önskan blifvit framförd eller icke är oss obekant: vi veta endast att omedelbart efter saisonens slut hr förste teaterdirektören företog en resa till kontinenten för attder sjelf i utlandet uppsöka en tenorsångare; och huru detta försök aflupit är allmänt bekant. Under hr direktörens frånvaro kunde naturligtvis ingenting afgöras, men så snart hans återkomst blef bekant för fru Michaeli, som då vistades vid baden i Norrtelje, lät hon derefter genom sin man, hr C. Michaeli, i bref den 12 sistlidne Augusti hos baron v. Stedingk göra framställning om engagement. På detta bref svarade hr baronen under den 16 i samma månad med försäkran om det lifliga intresse, hvarmed han, lika Smed en stor del af Stockholms allmänhet, skulle återse fru Michaeli på den scen hvars prydnad hon en gång varit, men kunde å andra sidan ej dölja att saken mötte stora svårigheter egentligen derföre, att den nu långt framskridna tiden ej tilläte den en gång bestämda repertoirens förän.dring (1?!?) Här nämnes således intet ord hvarken om kongl. teaterns bristande resurser, om de befarade stora pretentionerna eller om omöjligheten att inskränka engagementet till April månad. Tvärtom hoppas hr baronen i samma bref, få meddela ed med fru Michaeli vid hennes återkomst från Norrtelje, ty före slutet af September månad kunde dåmera i ingen händelse fru Michaelis uppträdande ega rum. Slutligen ber hr baronen herrskapet Michaeli vara öfvertygade om hans uppriktiga önskan att gå deras af. sigter till mötes och tecknar Ymed utmärkt högaktning c. A När derefter fru Michaeli de första dagarne af September återkom fill hufvudstaden anhöll hon både muntligen och skriftligen hos förste teaterdirektören om ett skyndsamt bestämdt svar, emedan hon i annat fall hade utfäst sig att på hösten uppträda i Hamburg. Svar lofvades väl men uteblef i flera veckor, intilldess fru Michaeli den 23 sistl. September personligen infann sig hos baron v. Stedingk och då, sans facon och utan iakttagande ens af till en artist vanliga höflighetsbetygelser, hon erhöll det peremtoriska besked, att son icke kunde engageras. I sin adress uppger hr baronen sanningsenligt, ej mindre, att frågan om någon siffra för aflöningen vid ifrågavarande tillfällen icke varit diskuterad eller ens nämnd, än äfven att hr baronen erbjudit fru Michaöli SET just för de månader April, Maj och Juni, då hon förklaratsig önska ledighet, i anseende till hoppet om engagement i London, under den då inträffande stora industri-expositionen — ett anbud, som måste anses såsom ett rent gäckeri, då naturligtvis, om baron v. Stedingk verkligen önskat åter fästa henne vid den scen, hvars prydaad hom varit, den enda behöriga kontra-proposition bordt blifva, att fru Michaöli skulle eftergifva det, äfven efter vår tanka, af teaterdirektionen icke antagliga vilkoret om ledighet under de sistnämnda tre månaderna. Utan tvifvel hade fru Michagli ock häruppå ingått, helst hon sedermera före sin afresa — och enär hon numera icke kunde uppsäga sin förbindelse att under höstmånaderna gästa i Hamburg — erbjudit sig att hit återkomma, för alt från den 1 Januari nästa år till Juni månads slut anställas vid kongl. teatern med skyldighet att sjunga minst två gånger i veckan, dervid hon först öfverlemnat till baron v. Stedingk att bestämma vilkoren efter kongl. teaterns tillgångar, men sedan, på hans PIE att hon sjelt borde uppgifva sina anspri k, föreslagit enahanda summa, som hon vid sin förra anställning uppburit, eller 1000 rdr i månaden, hvilket icke gör mer än 125 rår för hvar representation. Efter dessa faktiska upplysningar; öfverlemnas reflektionerna öfver förste teaterdirektörens adress, samt dess moraliska och estetiska, för att ej säga financiella beskaflenhet, i öfrigt tryggt åt let allmänna omdömet; och lärer den ej heller undgå att blifva analyserad af den offentliga pressen, för hvilken dessa synpunkter, när det ansår styresmannen för en med dryga anslag af andet bekostad konstanstalt, äro af långt större betydenhet, än att hufvudstadens musikaliska allmänhet beklagligen kommer att under en teatersaison gå i mistning om många ädla konstajutningar. Rättegångsoch Polissaker. — Kramhandlaren C: A. Beijerhjelm, hvilken RR RA TI lifest frrontt 3 nnecARGe