Rehn och Weichseln.? Den brochyr med detta namn, som nyligen utkommit i Paris och som med rätta ådragit sig så stor uppmärksamhet, lyder sålunda: Tyskland är oroligt. Nationalföreningens agitationer, de för grundandet af. en sjömakt öppnade subskriptioner, Wirzburgerkonferenserna, talen i preussiska parlamentet, förbundsstaternas förnämsta tidningars — i denna punkt mycket klara — språk äro lika många ösgilliga tecken, hvilkas betydelse det vore barnsligt att vilja misskänna eller betvifla. Ett stort folk visar ej sådana feberaktiga symptomer, om icke nåsonstädes en verklig feberskakning förefinnes: Och i synnerhet är att framhålla, att denna feber råder i norra och mellersta delen af Tyskland; det är att anmärka, att det i Italien mot en af de båda tyska storimakierna sgerrikt förda kriget ej -alstrat den oro, som Tyskland nu förråder; denna-orö existerade redat före kriget och den Har öfverlefvat detsamma; den må sedandess hafva antagit nya former, men den fann hvarken sin källa eller sin förevändning deri. Nordens ifinevånare skulle gernay4i det de skiljde -sin: sak från Österrikes, se Italien fullständigt REAR sina öden? och fritt från Alperna ända till Adriatiska hafvet; icke alla äro af den åsigt, att Rhen är att försvara vid Po. Man måste således på annat håll söka orsaken till den dåliga vind, som sedan någon tid blåser så skarpt från Rhen till: Oder: Om vi ville göra oss det öfverflödiga besväret att undersöka hvad:som hos oss blifvit sågdt i böcker, i tidningar oc äfven något på poesiens område, för att rättfärdiga denna oro och uppegga nationalkänslan, om vi ville dyka ned på djupet af vårt samvete och utforska dess hemliga vrår, så skulle vi måhända förvånas öfver, att gent emot så många hotelser, till hvilka vår fösterlandskärlek gjort sig skyldig, våra grannars fosterlandskärlek, som äfven har sina dygder och hvilken likt vår härdar sig hatet mot det främmande väldet, ej höjt sin röst högre och betonat sitt misstroende starkare. Man säger icke med orätt om oss att vi ilska Rhen alltför mycket. E-Vi ha under ndra tider rikeligen badat oss i hans vå;or; vi ha böjt honom under våra vapen, vi ha vanvördat hans gamla slott, vi ha råntagit honom hans barn och vi vilja 3 vinga honom våra lagar och vårt språk.