ler; såsom en sjömakt ha vi ett intresse i att vid oss fästa en stat med en så vidsträckt kust och en så rik tillgång på ypperliga sjömän. ÅA andra sidan, behötra vi äl knappt framhålla den fördel de kunna aransstund ega af Englands understöd: Men vi kunna: ej glömma, att värdet och beståndet af ett dylikt förbund måste förnämligast bero af Sverges och Norges egen politiska utveckling. Mycket har blifvit gjordt, men mycket återstår att göra, och innan man vet, alt hofvet i Stockholm stödes af hela nationens moraliska kraft, kan det ej spela en verkligen sjelfständig röle i Europas angeiägenheter. De sista årens erfarenhet har visat, att hvad som alltid varit sannt i alseende å krig, har blifvit det äfven i diplomatien — att nationel styrka beror af huru mycket ministerns politik är känd för alt vara stödd af hans nations allmänna mening. Riken sådana som Ryssland äro fruktur.svärda päslagfältet ochi rådslagen ensamt genom sin militära styrka, men äfven ryska kejsare äro dock nödsakade att söka en djupare grundval för sin popularitet än gudomlig rätt, och Sverge skulle icke ha någon utsigt till framgång hös sina mäktigare grannar; om ej konungen kunde tala och handla med en beslutsamhet, som i våra dagar endast kan tillkomma dem, som representera sina undersåters beslut: För närvarande är det Sverges sanna intresse att afhålla sig från inblandning i kontinentens tvistigheter, att genom industri och handel skapa tillgångar att organisera en tillräcklig örsvarsstyrka, att göra ytterligare framsteg i liberal riktning samt sålunda förtjena-de konstitutionella staternas vänskap och förtroende. Den skandinaviska karakteren har aldrig lidit brist på kraft; dess militära egenskaper ha blifvit ådagalagda i några af de ädlaste och några af de vildaste företag i den nyare historien; och om svenskarne en gång inse, att ingenting annat än den enhet, som gemensamma politiska syften bäst kunna skänka, saknas, för att göra dem till en mäktig nation, skall det ej dröja länge, innan de påyrka en reform i sin nuvarande konstitution. Vi äro ieke okunniga om, hvilka svåÅrigheter de svenska statsmännen ha att bekämpa i sina. sträfvanden ätt befästa sitt lands institutioner. Föreningen med Norge, som blifvit af en engelsk författare, mr Laing, så strängt och orättvist bedömd, har ännu icke blifvit så starkt knuten, att det sammansatta riket förmår Upptröda med båda sina statsdelars förenade kraft. Vi vilja ej inlåta oss på någon afhandling öfver denna frågas början, vi åtaga oss icke att försvara Kielertraktaten: eller bevisa, det Norge :cke kunnat vara lika lyckligt såsom en sä:skild monarki, såframt det förmått upprätthålla sin sjelfständighet mot yttre angrepp. Nära ett halft århundrade har förflutit, och tvenne konungar ha gått bort, sedan denna öfverenskommelse egde rum, och ingen opartisk vän af de båda nationerna kan betvifla, att deras intressen nu äro identiska: Vi veta al erfarenhet, hvad det vill säga att åstadkomma en sammansmältning af tvenne stolta och patriotiska grannar, hvilka äro afundsjuka på vår öfverlägsenhet och i hög grad ömtåliga om sina egna rättigheter. Vi veta äfven hvad det vill säga, att se denna afundsjuka nedtystad, motviljan utrötad och att finna olikheterna i race, språk och religion dränkta i den större och alltjemt stigande strömmen af politisk, social och kom: mersiel samvaro; i id6ernas utbyte genom ett gemensamt parlament och i troheten till en gemensam suverän. Om Norge och Sverge, medan hvartdera riket eger för sig legislativt oberoende, endast vilja visa ömsesidigt öfverseende, skola de finna samma Xlyekliga nödvändighet gå för sig till gagn för dem båda. Norge kan icke med sin handfull innevånare stå ensam i oroliga tider; det måste söka beskydd hos Danmark eller Sverge, cech de berg, som skilja det från det ena riket, utgöra faktiskt en mindre skiljomur än hafvet, som skiljer det från det andra. Norge kan vinna något genom alt-binda sig vid Sverges historia; Sverge kan lära något af Storthinget och af Norges fria författning. För närvarande är detjust denna politiska erfarenhet och införandet af liberala ider,.som fordras för att gifva det iörenade konungariket fasthet och värdighet. Det skell vara ett stolt ögonblick för de båda skandinaviska folken, då de glömt rordna tvister, och en ny nationalanda utvecklats genom en hjertlig förening af deras krafter under en ansvarig regering... England ar allt att vinna af en sådan händelse, och samma välgångsönskningar, med hvilka vi helsade Italiens pånyttfödelse, skulle äfven ledsaga den mindre svåra uppgift, som det tillhör Carl XV att lösa. Rehn och Weichseln.?