Times om svensk-norska förhållandena. Vi ha nu mottagit det nummer af det stora. engelska bladet, som innehåller den på telegrafväg redan omförmälda märkliga artikel, hvilken sysselsätter sig med de förenade konungarikenas ställning till hvarandra samt det inflytande som en närmare anslutning der emellan och en raskare utveckling af fria institutioner inom Sverge skulle utöfva på den Skandinaviska halföns yttre maktställning. Vi återgifva den här, fullständigt, så lydande: cH. M. Carl XV:s af Sverge och Norge besök nyligen i England var ej blott och bart en kunglig artighet åt drottning Victoria. Det föranleddes, såsom en korrespondent erinrar, hvilken önskar dessa båda nationers bästa, af en hjertlig åstundan af både Sverge och Norge att ingå i närmare förbindelser med dessa öar, som bebos af protestantiska trosförvandter af en beslägtad folkstam, förbundna med dem genom sympati i handelsintressen och åtnjutande en frihet i sjelfva verket vida mera mogen än deras egen, men tillräckligt lika för att väcka deras längtan. Detia är en känsla som vi ej behöfva blygas öfver att dela. Det är ej synnerligen lätt att förstå, hvarföre icke Sverge och Norge på de sednare åren borde ha intagit en större plats i Europas ögon och isynnerhet i Englands. Om vi kasta en blick på denna vidsträckta halfö, såsom den ser ut på kartan, upptagande mer än: femton latitudgrader, innehållande skatter af timmer och mineralier samt befolkad, ehuru -glest, af omkring 4,000,000 innevånare, nödgas vi tro, att en sådan makt borde utöfva ett mera betydanäe inflytande, än den gör. Få stater ha gjort hastigare framsteg än Sverge, men etta framåtgående har skett mera ryckvis och delvis. Dess uppblomstring under Gustaf Adolf och Oxenstjerna var det 16:de århundradets underverk, likasom Preussens var det 18:des; och sedan år 1800 har det undergått en föga mindre förvånande pånyttfödelse af annat slag. Under denna period har det fördubblat sin: handel och ögeligen förökat sin folkmängd, hvaremot dess framåtskridande i politisk uppfostran under den nuvarande dynastien förefaller ringa, endast derföre att andra länders varit vida större. Om man besinnar, att det ej är ängre sedan än 1792 som mördarens vapen träffade den bedårade Gustaf III, hvilken var mera menedig än någon suverän på sin tid, tillintetgjorde den konstitution han svurit att upprätthålla, besatte riddarhuset med väpnade män, upphäfde riksrådet genom ett maktbud, föröfvade skamliga bedrägerier med myntet och till hälften rui nerade sitt land genom lika stort slöseri i krig som i fred, så äro Sverges nuvarande institutioner, huru föråldrade de än äro i vissa afseenden, grundade på teorien af en äkta representativ regering. Det äricke blott och bart nationalfåfänga, som förmår Oss att i viss mån tillskrifva vårt eget föredöme de förbättringar, som blifvit föreslagna i denna konstitution... Ehuru svenskarne ha en vacker egen litteratur, och ehuru namnen Tegner, Geijer och Runeberg med rätta åtnjuta europeiskt rykte, äro de bildade klasserna i Sverge väl bekanta med vår egen: kunskapen i engelska språket och engelska itteraturen är mycket spridd bland dem, och engelska grundsatser ha letat sig väg ill Sverge genom våra stora författares mästerverk. Dessutom är pressen fri, och der detta är fallet, dit är det säkert att den nations anda, hvilken länge varit den fria liskussionens hemland, skall framtränga. Förbund med två sådana länder som Sverge . och. Norge kan aldrig bli ett förenål för liknöjdhet för Storbritannien. Såsom ett handlande land ha vi allt skäl att underhålla ett godt förstånd med goda kun