dessa trakter så vigtiga potatisskörden har) blifvit så angripen af ukdom, att den på! många ställen ej lönar mödan att upptaga, och på andra endast lemnar half afkastning. Från Norra Amerika kan man ej vänta någon betydlig införsel till Europa. Flera omständigheter bidraga dertill: i första rummet. de förstörande verkningarne af det inbördes kriget. Dernäst att, enär i de norra staterna ordnadt vexelbruk ännu ieke blifvit infördt, hveteutsädets storlek väsendtligen betingas af det pris, hvartill den nästföregående skörden blifvit afyttrad. 1859 års hveteskörd blef högt betald, och den närmaste -verkningen deraf var, att landtmännen samma höst allmänt ökade sitt hveteutsäde högst betydligt. Men 1860 års skörd blef i jemförelse med det föregående årets lågt betald, och följden deraf blef nu en betydlig inskränkning i hveteutsädet under samma års höst. Innevarande års hveteskörd i Norra Amerika har följaktligen äfven af nyssnämnda anledning till qvantiteten blifvit vida mindre än det föregående året. Slutligen har hvetet såväl i norra staterna som äfven i Canada lidit af brand. Hvad England beträffar, på hvars skörd och deraf följande större eller mindre heho af utländsk spanmål så mycket beror, har spanmålsskörden varit god, med undantag för hvetet, som både varit tunnt och befinnes derjemte litet giivande. I anseende till den ovanligt starka nederbörden förliden höst utsåddes ock vida mindre hvete än vanligt. Af detta sädesslag lärer derföre England behöfva en import, föga mindre än den som försnleddes af 1860 års dåliga skörd. Det är all anledning förmoda, att det hvete, som Amerika kan afyttra, oförtöfvadt kommer i den europeiska marknaden, emedan en liflig spekulation är riktad derpå, och att denna införsel någon tid kommer att influera på hvetepriserna i Europa. Men alla omständigheter gfva vid handen att priset på detta sädesslag framgent kommer att stå högt. Af potäterna har visserligen i England en större areal än 1860 blifvit planterad, men blott hälften anses vara frisk. Tager man dertill i betraktande den stigande folkmängden, så är för detta land en utgift af 30 till 10 millioner pund sterling (— 500 å 700 millioner rdr) äfven för detta år att påräkna, hvilken torde falla sig så mycket kännbarare, enär, 1 brist af tillräckligt råämne, exporten if bomullsmanufakturer lärer blifva ringa eller ingen, och en af landets rikaste inxomstkällor sålunda kommer att minskas högst betydligt eller upphöra, för att icke tala om den nöd och de faror, som kunna appkomma deraf att en stor del af -befolkdiwgen blir i saknad af arbetsförtjenst. Sådana äro de ingalunda lysande utsigterna för det kommande året, i deras allmänlighet tagna. — Hvad Sverge särskildt beträffar, så är dess ställning bland de lyckigaste, och vi böra, då vi se de olägenheier — att icke säga faror — som det öfverefolkade Europa med sin ensidiga riktning ill fabriksindustrien har att uthärda, tacka försynen, som gjort oss till ett hufvudsakligen åkerbruksidkande folk, och aldrig förbise att vi i första rummet böra befrämja jordbruket, som, om det än icke hastigt sammanopar fabelaktiga rikedomar, dock utgör den säkraste grunden för ett lands sjelfständighet och ekonomiska bestånd, och hvilket, mer än något annat yrke, verkar gynsamt på den moraliska och intellektuella utvecklingen hos de folk, som dermed sysselsätta sig.