Aftonbladet – 14 oktober 1861, sida 1

å VR fetr: Be SVIS. SE fe rY Rs, he nrg on SPN sölRE rt RITA lördags blifvit till magistraten afgifvet af komiterade och hvilket äfven blifvit utdeladt bland herrar femtio äldste, hvilka af magistraten blifvit inkallade till nästa fredag kl. 10 f. m., för att i ämnet höras. Komiterade lära förenat sig om betänkandet utan alla reservationer, i det de särskilda ledamöterna icke velat strängt hålla på sina afvikande meningar i en eller annan detaljfråga, utan ansett det af vigt att kunna sammanjemka sina åsigter så, att man enigt kunde ernå någonting, som vore verkställbart och hade utsigter för sig att kunna genomdrifvas. Vi skola en annan dag meddela sjelfva förslaget till förordning i ämnet. Det betänkande, hvarigenom detsamma moliveras, är, med uteslutande blott af en historik öfver frågans föregående behandling, af följande lydelse: Då inför magistraten och borgerskapets äldste detta ärende den 5 April innevarande år föredrogs, beslöto magistraten och herrar äldste att till detsammas förberedande handläggning nedsätta en komit; som hade att, efter granskning af förslagen, med yttrande öfver desamma till magistraten och börgerskapets äldste inkomma; och bestämdes antalet ledamöter i denna komitå till sex, deraf två af magistraten, två af borgerskapets äldste och två af de klasser bland hufvudstadens invånare, hvilka numera ega att, med magistraten och borgerskapet, i val af riksdagsfullmäktige för staden deltaga. I enlighet med dessa bestämmelser utsedde att våra ledamöter i förberörda komite, hafva undertecknade granskat de till magistratens och borgerskapets äldstes yttrande framlagda lagförslagen, samt tagit kännedom om de grunder, hvarå samma förslag blifvit upprättade; och då vi nu gå att det från oss infordrade utlåtandet afgifva, anse vi oss till:en början böra förklara, att orsakerna, hvarför sådant ej skett så tidigt, att magistraten och herrar äldste kunnat, inom dem förelagd tid, eller slutet af sistlidne Augusti månad, sitt yttrande i frågan till: öfverståthållareembetet afgifva, äro att finna dels i beskaffenheten af sjelfva det oss förelagda arbetet, för hvars fullgörande vi funnit oss föranlåtna att ett i flera och väsentliga delar nytt författningsförslag a dels eruti, att komiten, ehuru organiserad redan i April månad, likväl, till RE af ledamöters afsägelser och deraf föranledda kompletteringsval, ej förr än i Juni kunnat för öfverläggningar sammanträda, dels ock slutligen i behofvet för ossatt samtidigt härmed ombesörja jemväl andra oss åliggande offentliga och enskilda bestyr, hvaraf vi, hvar för sig, varit hindrade att åt detta uppdrag egna erforderlig tid för dess skyndsammare afslutande. För att härefter i korthet redogöra för de omständigheter, hvilka föranledt oss, att, på sätt ofvan är nämndt, till magistratens och borgerskapets äldstes pröfning framlägga ett från de ursprungliga komiterades 1 vissa, ej oväsentliga delar afvikande förslag till förordning om kommunalstyrelse i Stockholm, anse vi oss böra hufvudsakligen angifva de principer, som för det sistnämnda förslaget ligga till grund, ochi hvad mån vi funnit dessa, i sig sjelfva, eller i tilllämpningen på den kommun, hvarom här särskildt är fråga, antagliga. Den lörsta af dessa principer statuerar kommunens rätt att sjelf vårda de för dess medlemmar gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter. Då kommunerna, med afseende å deras ursprung och natur, äro att betrakta. såsom frivilliga föreningar för vissa gemensamma iändamäl, och begreppet om sjelfverksamhet i förvaltningen således är med det om ett välordnadt kommunalsamhälle oskiljaktigt förenadt, hafva vi, lika med komiterade, antagit, det en sådan sjelfverksamhet bör vara kommunen i lag tillförsäkrad; men då hvar och en af dessa föreningar tillika ingår såsom en del af statsorganismen, och de gemensamma ändamål, som utgöra föreningslänken emellan deras medlemmar och sammanbinda dessa till enhet, jemväl måste vara statsändamål, hafva vi ansett undantag från den kommunen tillkommande rätt att vårda sina allmänna angelägenheter böra stadgas för sådana bland dessa, som det, enligt författningarne, tillkommer offentlig embetsmyndighet att handhafva. Dernäst förekommer stadgandet om alla samhällsklassers likx befogenhet till deltagande i kormunalstyrelsen. Att sådan befogenhet hitintills tillkommit endast de burskapsegande borgerskapen, iförening med städernas magistrater, har utgjort en af de hufvudsakligaste bristerna i städernas kommunalväsende; och då de förhållanden, hvilka ursprungligen framkallat, samt från äldre till närvarande tider bibehållit en sådan inskränkning, blifvit under sednare åren ofta afhandlade, torde en närmare utveckling af desamma här kunna förbigås, helst en hvar utan tvifvel inser, att dessa förhållanden för längesedan upphört, och att, såväl utur rätts-synpunkt, som med hänsigt till stadskommunernas egna intressen, ifrågavarande linskränkning måste bortfalla. Men då vi sålunda antaga förslaget om alla samhällsklassers lika rätt till deltagande i de offentliga bestyren, hvilket förslag redan eger stöd i nu gällande I förordningar om sockenstämmor, anse vi deraf Jobetingadt följa, att äfven skyldigheterna, att till kommunens upprätthållande bidraga, böra I bland dess medlemmar lika fördelas. Ledde af I denna åsigt, skilja vi oss från komiterades, i 4, 170 och 71 8S framställda SRS att borgerskapet skulle hädanefter, såsom hitintills, ensamt I utgöra de stads-utskylder och personliga tjenstbarheter, hvilka detsamma förut ålegat, och hafva vi, vid uppställningen af 4 och ål SS i det af oss upprättade förslaget, velat denna vår skiljaktiga mening i samma förslag inrymma. Vidare finna vi det med närvarande tids fordran af jemlikhet i medborgerligt afseende oförenligt, att en del medlemmar af kommunen skola från rösträtt uteslutas, derföre att dem åliggande skattebidrag understiga ett visst, såsom minimum, bestämdt belopp. Vihafva så mycket mindre kunnat antaga lotlå af komiterade i 10 5 af författningsförslaget intagna stadgande, som, vid bibehållandet af hvad samma förslag i nästföljande paragraf innehåller om rösträttens beräknande efter skattebidragen, den förmögnare samhällsmedlemmen i allt fall erhåller större inflytande på kommunens. angelägenheter, än den mindre förmögne, utan att derföre någon bland de sednare behöfver uteslutas. Till följd häraf hafva vi ock tillagt en hvar rösträtt, efter den för alla gällande beräkningsgrund. De kyrkliga kommwnal-ärendenas skiljande från ;de borgerliga och föreskriften, att dessa sistnämnda skola, utan. undantag, tillhöra Allmänna RBådstugans eller Stadsrepresentationens handläggning, utgör dernäst en af de hufvudprinciper, hvarå det till granskning framlagda förslaget sig grundar. Vi hafva antagit denna princip obetingadt. Kyrkoförsamlingen har med den borgerliga kommunen så liten gemenskap, att de icke alltid. stå ens i territorielt samband med hvarandra. Kyrkoeller sockenstämman utgör till sin grund ett väsentligt moment i vår kyrkoförfattning, som, i öfverensstämmelse med den protestantiska kyrkans grundsatser, i afseende å de henne tillhörande k kosamfunds organisation, fordrar förNTE SMET FITAA, PTS ENSE VIDTA BENESU RIE RE