J betraktar honom, säsom vore han kommen fran en helt annan planet... Men besök honom 6 eller 8 år härefter på -hans uppodlade farm; och, såvida han ej bosatt sig i ett.större settlement af sina landsmän, (i hyilket fall den anmärkning gäller, som jag förut gjort:om de tyska utI vandrarne) , skall man finna honom fullkomii hemmastadd med sina grannar, en verksam oc nyttig medbörgare; då deremot engelsmannen derborta i vrån troligen aldrig kommer att blifva annat än en främling i landet. REDESKe RR 1 Jag har ofta sedermera funnit sanningen hära! ibland de emigranter, som bosatt sig i vestra. Amerika. Tysken, klokt beräknande och spekuflativ, finner sig i alla förhållanden, då deremot engelsmannen alltid, både i tid och otid, svär T öfver Yankees och Yankee-tricks, och tycker den klara luften här på långt när icke komma upp emot stenkolsröken i England, Bland passagerarne märktes också trenne indianer, de första vi sågo af landets urinnevånare. Den romantiska föreställning, som jag ge nom läsning af Coopers romaner och andra beI skrifningar gjort mig om detta folk, ramlade helt Toch hållet för hvad nu i verkligheten mötte mina ögon. De tillhörde den fordom mäktiga, men nu till några få hundrade familjer reducerade Chippeway-stammen. Det låg någonting dystert och nedsläget i hela deras väsende; men i deras ögon flammade en tillbakahållen eld. De påminde mig om en örn i bur, slokande vingarne; med hvilka han dock vet sig vara mäktig att höja sig till molnen. Deras i smutsiga filtar till hälften insvepta ansigten voro i öfrigt en förseglad åta pä hvad som föregick i deras inre. en kunde de väl, utan ett helt upprördt haf af storI mande känslor, vandra ibland de hvita männen, af hvilka de nu sågo den ena skaran . efterdem andra komma för, att taga i besittning deras amla jagtmarker och tränga dem allt längre och ängre bort från derasfäders grafvar? Man kan icke utan vemod första gången se dessa lemningar af ett folk, hvars hela kända historia dicke är annat än ett utrotningskrig, ett folk, hvars dhela forntid icke är annat än en öckenvandring, och som. icke har någon annan framtid än en snart inträffande fullkomlig tillintetgörelse. I En ny stad är en stående rubrik i kapitelöfverskrifterna i de flesta reseverk som Tafhandla den stora vesternt. Hr Unonii I bok saknar naturligtvis ej heller en skildring af detta framstående drag i de nya territo riernas fysionomi, och den är tecknad med 1så mycken lefvande åskådlighet, att vi cj kunna neka oss nöjet att lägga den under våra läsares ögon. På e. m. landade vi åter i en liten stad, kaldlad Newport, hvars-hela skick påminde oss om Tatt vi nu verkligen voro i det vestra Amerika. Staden var ganska stor på papperet; men iverkligheten bestod den endast af fyra trädhus, hvaribland ett hade i alnshöga bokstälver på väggen måladt ordet Bank. I samma hus var ett slags hotel och stadens enda handelsbod. Ett litet stycke derifrån stod skolhuset, som måhända äfven begagnades till kyrka när någon itinerant missionär besökte stället. — Det var en verklig embryostad. Träd och stubbar stodo ännu i ostörd ro på blifvande torg och gator. På ett och annat träd var fastspikadt ett stycke bräde med en inskription, tillkännagifvande namnet T på gatan, hvilken dock ännu var icke blott ofarutan snart sagdt äfven ogångbar, och der man ej riskerade att gå vilse mellan husen; men så mycket mer mellan träden och buskarne.. Men med allt detta — hvem vet om ej några månader härefter staden har sitt tryckeri, hvarifrån utgifves 4The Newport Times eller något dylikt. Att döma af den stora plankartan, som män på värdshuset visade oss öfver staden, de gyldene fariangar man gjorde oss öfver dess utmärkta läge, den bestämda försäkran man afgaf att stadstomterna hade en sjungande afsättning och att den ena familjen efter den andra här slår upp sina bopålar, så synes detta och en snar transformation af hela staden alldeles icke höra till det omöjliga. Värdshusvärden, som jag anar jemte bankiren (så framt han ej i sin person förenade begge dessa egenskaper, hvilket är myeket troligt) vara egare till hela stadens areala rymd, demonstrerade vidt och bredt för oss, att et alldeles icke lönade mödan att resa längrec Här, mente han, var just den rätta platsen för oss; om vi här köpte några tomter, som ännu kunde lemnas till mycket billigt pris, etablerade någon handel eller dylikt, så vore det ganska säkert att vi om några år skulle vara rika karlar och kunde, om vi så ville, med stora kapitaler flytta tillbaka igen till Germany. Dessa je sande utsigter föreföllo oss dock föga lockande. Mig syntes denna inrättning af en bank så godt som midt i ödemarken vara någonting obegri ligt — låt vara, att med tiden äfven detta ställe verkligen kunde RE till någon liten stad eller köping. Detföreföll mig i alla fall ungefär som att köpa vaggan innan barnet är födt. Dock har jag sedan hört om flera sådana banketablissementer i stater, der lagen gifver en allt för stor frihet i detta afseende, och der ingen tillräcklig kontroll utöfvas för att betrygga det allmännas säkerhet. Dessa banker äro ofta privatbanker i ordets egentliga och mest vidsträckta betydelse. En enda persons anseende och förmodade förmögenhet är den enda garanti för värdet af de i omlopp satta sedlarne, hvilka ej äro annat än enskilta af honom: utgifna reverser, som han förpligtat sig att vid uppvisning i banken inlösa med klingande mynt. Under sådana förhållanden är det ofta en god uträknin att hafva banken långt aflägsen, om möjligt midt i sjelfva ödemarken, så att sedelinnehafvarne icke så lätt kunna komma dit och utvexla de paperspengar (allmänt kallade skinplasters) hvaraf He till ett mindre belopp i daglig handel och vandel kommit i besittning, som de aldrig hålla på, utan genast åter utbetala. Så kan t.ex. en person, boende i Illinois eller Wisconsin, der de nya banklagarne göra de inom dessa stater karterade bankers sedlar fullkomligt säkra, likväl etablera en bank midt i något träsk i Georgin, trycka sedlarne i Newyork och sätta dem i civkulation i Illinois. Der har han väl ett sla;s kontor, men om man på detsamma infinner sj; för att få en sedel inlöst, så hänvisas man til banken i Georgia, dit resan kostar 100 gånger den summa man har på fickan, och med hvilket ställe möjligtvis icke ens finnes någon postkommunikation. Sålunda går det en tid bortåt; sedlarne cirkulera på god tro ifrån en hand till en annan, tills slutligen någon person åtager si, besväret att med en större summa, hopsamla från flera håll, resa till Georgia, der han med möda finner vägen till den ifrågavarande banken och med ännu mera möda vägen till dess så kallade penningehvalf. A ne Det är gifvet att i den amerikanske nybyggarens, ekonomi, der han måste personligen lägga handen vid allt arbete för att få det uträttadt, den store läromästaren behofvet skall ha infört en mängd förenklade och rationellare metoder, som i gamla samhällen; der allt går i de gamla nötta fotspåren, ej. befunnits nödiga ochderföre; förblifvit oupptäckta. Hörom t. ex. huru två af de vigtigaste förrättningarne i elt välbestäldt hushåll — tvätt och bakning — tillgå i en nybyvggares hem i vestern: