Aftonbladet – 12 oktober 1861, sida 1

tillkännagaf en munterhet, som barnet kanske icke kände i sitt hjerta: Min lilla mamma! historien om hararne har kommit oss att helt och hållet glömma vår gode morbror, som redan länge under ledsnad och otålighet väntat vår återkomst. Han har kommit för att hemta örter, sorh ni samlat åt honom. , Min broder Jacques hemma! utropade enkan. Ack! utan tvifvel är han den engel, som Gud skickar till 0ss för att rädda oss. Han är begåfvad med vishet och har alltid goda råd att gifva till och med vid de mest förtviflade omständigheter. Han skall säga oss hvilket parti återstår för 0ss att taga, om vi böra underkasta oss hertigens befallningar eller gripa till flykten, eller taga vår tillflykt till något annat medel för att frälsa ditt lif, mitt barn.4 Jacques Coittier härstammade, likasom hans syster, enkan Anna Michelet, från Bourgogne. Genom Annas giftermål med Michelet, en af hertigens undersåter, hade syskonen länge varit åtskilda. Allt hvad systern visste om brodern var att han egnat sig åt läkarekonstens utöfning och att han, liksom hon, sedermera hade nedsatt sig i Frankrike. Efter Michelets död, som hade förlorat lifvet uti kampen emellan hans herres och konungens trupper, hade Coittier flera gånger besökt sin syster. Ehuru han var. klädd som en simpel borgare, misstänkte likväl enkan Michelet, genom hans utmärkta sält att vara, men isynnerhet genom de betydliga skänker hon erhållit af honom, att han måtte innehafva någon högre samhällsställning. Coittier hade fortfarande undvikit hvarje sammanträffande med hertigen och hans omgifning, hvarföre hans besök hos systern vanligtvis egt rum om aftnarne eller då hertigen var borta.