Aftonbladet – 12 oktober 1861, sida 1

rån dina läppar, äro kända genom de osyniga spioner, som omgifva dig på alla sidor. Uti de mest oskyldiga bref till dina vänner ;ch allierade skall konungen misstänka någon ny sammansvärjning emot sig och finna brsak att störta dig i förderfvet. Min vän, kom ihåg det högtidliga löfte du gjort, den heliga ed du svurit vid korset i Samt Lo... Nog, Louise, nog! Icke ett ord mer, svarade hertgen med en röst, som darrade if vrede. Hvad? Skulle hertigen af Nemours hafva fallit nog lågt, för att ej våga illåta sig ettskämt med en vän? Konun;en kan, så mycket han behagar, göra sig ånderrättad om alla mina ord och alla mina åandlingar. Mitt lif är en öppen bok, der han kan läsa när som helst. Hvad hans ipioner beträffar, så skrattar jag åt dem dch hoppas: att tillintetgöra. all. deras list. Jag skall derföre göra hvad jag beslutit; itven om bödlarne, som Ludvig håller i sin old. skulle vara på väg att försöka gripa mi i oden hertigen sagt detta, ingick han i slottet, hvarvid stengolfvet ljöd under hans med sporrar försedda stöflor. Hertiginnan följde honom med sina barn, med hjertat skakadt af en växande oro. ANDRA KAPITLET. Med en ännu djupare ängslan gick den fattiga enkan med sina barn från slottsgården. -Alla tre begåfvo sig till den anspråkslösa boning, som de bebodde uti en liten sidobygnad, som hörde till den vidsträckta dottsboningen. De gingo en stund, utan js någon af dem syntes böjd för att säga t ord. Slutligen bröt Hugo denna sorg: liga tystnad och ropade med en ton; som