Aftonbladet – 10 oktober 1861, sida 1

barnhufvud. Se hur det rör sig! Hör ni inte prasslet, deraf? Min Gud! Hvar skall. jag gömma mig?4 Fruktan, som man ofta afmålar för oss såsom döf och blind; har en -fin hörsel -öch skarp syn. Den menniska, som deraf blifvit gripen, ser och hör hvad ingen-annan kan höra eller se: Det-var på samma sätt med Toinette. En lätt hvirfvelvind hade inträngt i hvalfvet och satt i rörelse de vissnade bladen, som voro hopsamlade vid flickans fötter, men uti vrån, som flickan anvisat för modren, hade man ej märkt det minsta bul-; ler eller rörelse. Toinette kunde icke -beberrska sin fruktan-och tog till flykten skrikande. Hennes moder, bänförd af dottrens exempel — ty det är högst besynnerligt att ingenting meddelar sig så hastigt. som fruktan — började springa och skrika isin ordning. Redan hade båda hunnit tilltrappan, som förde ifrån grafhvalfvet till kapellet, då — såsom en-besynnerlig kontrast till de båda qvinnornas ångestskrik — en munter stämma, hvars refräng alternerade med ett af någon skogsfogel härmadt pipande, hördes utanför ett af de fönster, som ofvanifrån upplyste det underjordiska hvalfret. Denna röst lugnade modren och dottern och hejdade dem hastigt ideras flykt. Hugo! ropade genast mor Michelet, som hade fattat något mod.: Hugo! Ar det du? Kom fort ner till oss. Ack! min lilla: mamma, är ni dernere? varade en glad röst af en ung gosse. på denna uppmaning. I samma ögonblick syntes ett frisktansigte, inmefattadt. i ett rikt, svart, lockigt hår, bakom jerngallren i fönstret, hvarigenom dagens sparsamma, strålur inträngde i det inreaf hvalfvet. sMin lilla mamma, jag sökte er justnu,