Aftonbladet – 10 oktober 1861, sida 1

Långa rader af marmorgrifter och blykistor, stora och små, vittnade om åldern och de talrika utgreningarne at den Armagnacska ätt, som innehade. denhertigliga titeln Nemours. . Namnkunniga, krigare och statsmän, qvinpor och unga flickor, ynglingar, och barn aflidna vid sitt inträde 1 verlden, hyilade här, omsorgsfullt mneslutna i sina dyrbara sarkofager. Inskrifter i guld och silfver, graverade i metall och sten, tillkän: vagåfvo namnen på de aflidne, de värdigheter som de -beklädt, de ärorika bedrifterna under deras lefnad, dagen för deras födelse och död. Emellertid hade ingenting — hvarken det lysande namn de burit eller deras. stams ålder, de hjeltedater, hvarthed de fyllt historiens blad; eller. den storhet de ålnjutit, eller de omätliga rikedomar deegt — kunnat skydda dem för dödens slag. denna oemotståndliga makt som ingen jor: disk makt kan besegra. s t Den minsta bland dessa marmorgrifter in: neslot gvarlefvorna af prinsessan. Isabella. dArmagnac, som, död helt ung, Krappt tick se en skymt af verlden. Eu blomster krans, som den moderliga kärleken nedtagt på grafven, hide haft somma förgängliga öde scm det stackars barret —den var vissnad och hade för Kingesedan förlorat sin skönhet. : ora Plus :Maånnen, som i sin gloltset företrädesvis kallar sig det starkare könet, undviker vanligtyis synen. af kyrkogårdar, medan qvinnOrpa älska, att besöka och pryda dessa ers liga helgedomar, och all återkalla för sitt ofröstliga bjerta den djupa sorg de kände i skiljsmessans stund. Del var devna orsak, som föranledde hertioinnan. att ensam två gånger om såret nedstiga i fömiljens -grifthvalf, för alt. gråta vid sit barns kista