Ttiltdv 4 TI VISE SETS AMT GUKA ALIR GEL, GR IG UDCH ångo tilldelat henne ett våldsamt slag med en portmonnä och kört ut henne. Derjemte skal mannen, till följd af sin begifvenhet på stark: drycker, under deras äktenskap förskingrat all: de tillhörigheter, som hon medförde i boet, så att hon nu befinner sig i stor fattigdom. Mannen Johansson har bestridt angifvelsen. Vid gårdagens förhör afhördes åtskilliga vitt nen. Enkan Kristina Christiansson berättade: Der 1 April i år inflyttade hon i samma hus der ma karne Johansson bo. Hon har sitt rum öfver deras och har nästn dagligen och äfven om dnätterna hört hustru Johansson skrika och jemra sig, men ej för mannen vågat gå ner till henne. En dag i förliden Juli hade hon bland annat seit hustru Johansson komma utspringande ur sitt kök i trappan och hört henne bedja om hjelj mot mannen. Ifrågavarande natt i öoptem er. då det uppträde egde rum, med anledning hvara! Johansson påföljande morgon inmanadesi häkte. hade vittnet sett mannen Johansson, som Kvarit vi!d och Oxegenlig, tilldela hustrun ett slag, men ej bevittnat hela uppträ-et. Föröfrigt hade vitt net tidt och ofta hört hustru Johansson beklaga sig öfver sin mans vildsinthet och begifvenhet på fylleri. ; Enkan Andersson, som en tid varit i huset, der hon eftersett rummen åt ett herrskap, som under sommaren vistades på landet, berättade likaledes, att hon ofta hört hustru Johanssons skrik och jemmer. Ett par nätter hade vittnet, störd deraf, ingått till makarne Johansson, då hon hört mannen gräla på hustrun, derföre att hon ej ville lemna honom silfret. Vittnet hade dock ej sett Johansson slå hustrun; men väl hade vittnet flera gånger hört hustru. Johansson beklaga sig öfver sin mans lefverne och de svåra lidanden hon fick genomgå. Vittnet A. Gustafsson berättade med hänseende till hustru Johanssons skrik att äfven han, som bor der i huset, ofta hört detsamma. Han hade dock aldrig sett mannen slå hustrun; men vä! hade han åtskilliga Fogen sett honom förfölja henne under skällsord och hot långt ut på gården. Den ifrågavarande qvällen erler natten i September hade vittnet sett Johansson med våld släpa sin hustru ut i förstugan ; men sedan hon varit ute der en stund hade han åter kört in henne. På sådant sätt hade han i en vild sinmna släpat henne, som i anseende till sitt hafvande tillstånd var sjuk, ut och in i öfver en timmas tid. För hvarje gång hustrun kom in i köket stängdes dörren, hvarvid vittnet hörde slag och skrik; men då vittnet öppnade dörren upphörde Johansson att slå henne. Under detta bedröfliga uppträde hade hustrun befunnit sig halfklädd och endast haft ett par tunna skor på fötterna. Vittnet hade hört hustru Johansson tigga sin man att få lägga sig någonstädes i köket, men detta hade han nekat henne Atvenså hade hustru Johansson vid tillfället till vittnet yttrat sin fruktan att mannen skulle få rätt på det krut och hagel, som hon låst undan för honom, i hvilken händelse han sannolikt skulle ladda ett par pistoler som han hade. Ett par andra vittnen intygade ungefär detsamma som Gustafsson, hvarefter rättens ordförande i allvarliga ordalag förehöll Johansson hans råa och ohyggliga beteende, så mycket mera upprörande som hans hustru befunne sig i en så ömmande belägenhet. Johansson, som häraf syntes något upprörd, nekade dock till angifvelsen. Hustru Johansson inlemnade härpå en skrift, hvari hon yrkade skiljsmessa, SS ÄRTA att mannen af vederbörande presterskap erhållit de öfliga vardingarne. Allmänna åklagaren stadsfiskal Silfversparre åtog sig att från vederbörande presterskap införskaffa bevis derom, att Johansson undergått dessa varningar, äfvensom att i öfrigt föra hustru Johanssons talan, på det att hon under förhandenvarande omständigheter skulle slippa vidare inställelse i rätten, och uppsköts målet till nästkommande måndag. Bönhasjagter. Ett par smedsmästare And. Andersson och C. J. Olsson ha på sednaste tiden flitigt uppträdt i rådhusrätterna med stämningar och angifvelser mot yrkesbröder, derföre att de skolat tillverka smiden, hvartill de förmenats ej ega rättighet. Sednast i går stod vagnmakaren Sjösten inför rådhusrättens fjerde afdelning, instämd dertöre att Sjösten, som endast är berättigad att tillverka vissa smiden, som tillhöra hans fabrikation, vid ett tillfälle förfärdigat några jernspett, hackor m. m. Hr Sjösten inlemnade till domstolen ett bong från rådhusrättens femte afdelning, hvarest han af samme bönhasjägare varit instämd för enahanda mål, men der deras behörighet att uppträda som kärande uti förevarande fall blifvit ogillad. Å kärande sidar uppgafs nu, att detta beslut i hofrätten blifvit ölverklagadt, hvarefter målet uppsköts til! den 21 dennes, då domstolen efter tagen del af handlingarne ville yttra sig, huruvida målet kunde fortsättas eller ej. — Sömmerskan E. C. Lorich, -häktad och tilltalad för diverse stölder, förskingring aftyg och domestik, som hon mottagit till arbete, samt andra bedrägerier, dömdes i går af rådhusrättens fjerde afdelning för 1:sta resan stöld till böter eller motsvarande fängelse vid vatten och bröd amt 3 månaders straffarbete; hvarjemte Lorich ör förskingringen af anförtrodt gods samt begångna försnillningar dessutom .skulle hållas till 8 månader fängelse. z — I målet mot liktornsoperatrisen Emelie Svanbäck, vid rådhusrätten tilltalad för qvacksalfceri med inhysesm-nnen C. P. Westerberg, hvilken å serafimerlasarettet måste intagas och der fortfarande ännu vårdas för obotlig ansedd kräftsjukdom, afgaf allmänna åklagaren i går sina slutpåståenden, och yrkades, på grund af framStäld motivering, alternativt ansvar å Svanbäck enligt 2 S i förordningen om bedrägeri och annan oredlighet, eller i händelse rätten ej kunde bifalla detta yrkande, att Svanbäck skulle fällas till böter såsom för vanligt qvacksalfveri. — Våra läsare torde erinra sig, hurusom kronofogden i Wester-Nerike C. E. Zetterstedt, då han för några år sedan var inkallad till förhör inför landshöfdingeembetet i Örebro, icke förmådde genast redovisa för en del bränvinsbränningsafsilter, som det ålegat honomatt uppbära. hvarföre han i häkte inmanades. Några fådagar derefter levererades dock medlen i landtränteriet, hvarpå Zetterstedt lösgafs ur häktet. -Åtal anställdes dock emot honom för propriebalans; och för några månader sedan, dömdes han ati kammarrätten att, såsom för förskingring af kronans medel till belopp af omkring 8000 rdr rmt, mista sin kronofogdetjenst, vara ovärdig att i rikets tjenst vidare nyttjas samt straffas med arbete å fästning i 8 år. Häröfver anförde Zetterstedt besvär, men ingaf tillika nådeansökning, hvilken, i anseende till de mildrande omständigheter, som i målet förekommit, blef förordad af nära 500 af länets invånare äfvensom af kammarrätten och dess advokatfiskal. K. M:s utslag i detta mål har nu fallit; och har K. M. afslagit besvären, men bifallit nådeansökningen å tillvida, att Zetterstedt blifvit befriad från tästningsstraffet och förklarats i stället komma att hållas till fängelse i cell under 6 mönader. (D. B.) FN LANDSORTS-NYHETER PETA a TV Es a Fin Ve a om PR VRNIRA In