LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. 4) Clelia och Salvator närmade sig och utbytte helsningar med engelsmannen. Alltför rörd att kunna säga mycket, ersatte Thornton genom yentlinnet i sitt sätt hvad som fattades honom iord, De togo alla plats å en bänk ochinnan något vidare saces, måste Paclo gifva en noggrann berättelse om huru han blifvit sårad och derefter amputerad. Derpå följde en kort redogörelse. om hvad som hade händt honom sedan hans skiljsmessa från Thornton; icke heller skonade han sig sjelf, då han började tala om sitt vilda lif i Paris. Mortimer på sin sida berättade sina egna, underliga öden. Läsaren känner redan det mesta af deras dystra sida och blott föga af den ljusa. För-att komplettera denna sednare, skola några få rader vara tillräckliga. Thorntons och Claras vigsel hade egt rum i engelska ministerhotellet i Augusti månad och de nygifta hade just för afsigt att resa till Cypress Hall, tillsammans med mr och mrs Åveling, då de erhöllo högligen oroande underrättelser från Scutari. Lavinia hade insjuknat i kolera. Thornton föreslo, genast att de skulle fara till Scutari. På detta sätt skola vi realisera din plan, sade han till Clara, att verksamt inså i det förburd för goda gerningar, som vi hafva öfverenskommit att vårt förenade lif skall blifva. Komma vi för sent — det Gud förbjude! — för att vara till gagn för vår dyra, unga vän, så skola vi i alla fall komma Se A. B. n:r 150—154. 155, 157—159, 162, 163—184, 186, 187, 194—200, 202—208, U1—227 229, 230 och 232,