Aftonbladet – 4 oktober 1861, sida 3

I förlidet år ombord å ångfartyget Hermoder från befälhafvaren allen Malmström tillgripi en hy åassistansen belånad doffelrock, så är de att förmoda att han äfven förenämnde år föröf vat stölder. De personer, hvilka såväl förlide år som iår blifvit bestulna ä ångbåtar, torde der före skriftligen eller mundtligen böra vända till stadsfiskalen Kock, hvilken har målet o hand och de anhållna persedlarne i sin vård fö att hållas tillgängliga för egarne. Att Hägg haf någon medbrottsling är någon anledning att för moda, men derom for man ännu ingen visshet Såsom prof på Häggs benägenbet att utan till stånd tillegna s:g andras tillhörighet kan nämna: att, då i somras en korg bigarauer afsändes me ångfartyget Menchikoff till Finland, han u; den å däcket stående korgen stoppade fickornz fulla, men den fina herrn kördes snart i land. — Inför rådhusrättens 6:te afdelning har er längre tid ransakning förevarit angående en grö: våldsbragd. Smedsarbetarne J. U. Liedström ocl, Niklasson, båda anställda vid stora varfvet, had: den 22 Mars å krogen uti huset n:o 64 vid Tjär hofsgatan å söder öfverfallit och slagit förre vin dragaren Andersson så illa i hufvudet med ei s. k. blydagg, att han till följd af den stark: blodförlusten i flera veckor var sängliggande oci måste anlita läkarevå d. Vid första polisförhö ret hade han en mängd större och mindre plåsterlappar å hufvudet. De tilltalade hafva neckat att ha begagnat något tillhygge, och krogförestånderskan Abrahamsson, af Andersson tilltalad att hafva uppmanat de anklagade att ut föra dådet, har äfven derför nekat. Sedan tr mängd vittnen åtskilliga rättegängsdagar blifvit afhörda och Andersson slutligen, såsom han yttrat sig: i saknad af bevisX, afstått från ansvärsyrkande å Abrahamsson afgaf allmänna åklagarr stadsfiskalen borgmästaren: Mellbin sitt slutpåstående och yrkade, att såväl Liedström som Ni klasson måtte dömas till 6 månaders fästning. hvaremot åklagaren lät bero vid den af målsegaren gjorda återkallelse af det å Abrahamsson yrkade ansvar, I går atkunnades utslag. Hvarken Liedstrem eller Niklasson vore då tillstädes, utan fingo begagna sig af ombud. ; Rådhusrätten, som ansåg att fullständig bevis ning derom att Liedström och Niklasson begagnat lifsfarligt vapen, icke blifvit förebringar dömde Liedström och Niklasson att hvar för sis böta 50 rdr rmt, samt att gemensamt, eller hven som bäst gälda gitter, ersätta Andersson för svetl: och värk samt kostnad för läkarevård 100 rd: samt för tidsspillan och rättegångskostnad jemte utgifter till vittnen tillsammans 88 rdr. — Bland de uteliggare, hvilka häromdagen itställdes uti poliskammaren, befann sig en ålderstigen och sjuklig qvinna. Hon saknade husrum och hade sökt tak öfver hufvudet i ett poitlider. Hennes prestbevist utfärdadt af komminister v. der Burg, hvilket hon hade på sig, upplyste att hon vore fröken Magdalena Carolina Ridderhjerta, född 1801 uti Leista, och dotter till framlidne hofjunkaren Ridderhjerta. Hon hade sednast bott vid Hornstullsgatan, men blifvit vräkt i saknad af medel att betala hyran. Den stackars gumman, som troligen förut sett bätire dagar, återfördes till häktet för att af läkaren besigtigas, hvarefter det skulie förordnas om hennes intagande å någon fattigvårdsanstalt. — I går börjades inför rådhusrättens sjette af. delning undersökning angående den sorgliga tilldragelsen ombord å ängslupen Carlf, dervid genom antändning af en svärmare och deraf föranledd, explosion tvenne menniskolif spilides. Kämmarvaktmästaren Carl Fredrik Zetterberg och handelsbetjenten Oscar Svedm, hvilka vållat olyckshändelsen, voro nu personligen tillstädes. De afgåfvo nu nästan enahanda berättelser om förloppet med dem, hvilka de afgifvit vid polisförhöret. Svedin berättade, att han medfört 4 burdtar svärmare för att å Djurgården. der han bodde, afbränna. Alla fyra bundtärne hade han haft förvarade uti sin rockficka. Då ångbåten utkommit på sjön hade han framtagit en bundt och frågat den bredvid honom sittande maskinisten om det vore farligt eller förbjudet att afbränna några svärmare. Maskinisten hade då svarat: Ah, det kan icke vara farligt, ty kapten sjelf afbrände i flera svärmare, I an ledning deraf hade Svedin hållit i svärmaren, och Zetterberg, på anmodan af Svedin, afbränt den med den brinnande cigarren, som Svedin lemnat honom. Den första hade utan olyckshändelse afbrunnit, men den andra, på sätt förut berättats, vållat olyckan. Zetterberg instämde till alla delar uti Svedins berättelse, med tillägg att han icke skulle antändt svärmaren om maskinisten svarat att det vore förbjudet. Maskinisten Fogelberg, hvilken nu var tillstädes, erkände att han fällt ett slikt yttrande samt vidhöll sin uppgift att kaptenen å ångslupen sjelf afbränt fyrverkeri, jeser. Måiet uppsköts till nästa torsdag, dertill kapten Winberg, hvilken i går uteblet, emedan han med sin ångbåt var stadd å resa, skulle kallas att vid vite af 10 rdr rmt ovima tillstädes. a Me fört I nr hk 2 Ve Åt ångfartyget Gustaf II Adolf upptläcktes vid dess sednaste härvaro på resa från Ae